Mentorn och domaren – två olika roller mot samma mål

När Katarina Stanojevic gick sin första domarutbildning, 14 år gammal, var det egentligen inte för att bli domare. Hon skulle sluta spela fotboll, men ville fortfarande ha kvar en fot i sporten. En gratisutbildning i föreningen blev vägen in.

– Jag tänkte att jag ändå skulle sluta på fotboll, så jag ville vara kvar inom fotbollen på något sätt, berättar Katarina.

Sedan dess har hon inte ångrat sitt beslut. I dag dömer den unga domaren 9 mot 9-fotboll och har redan satt upp ett tydligt mål för framtiden.

– Jag vill döma VM.

Ett stöd när man står ensam

Att vara ung domare innebär samtidigt att man många gånger är ganska ensam. På planen är det domaren som fattar besluten, och från sidan kan åsikterna vara många.

Det är där Olivia Wikström kommer in. Som mentor vill hon vara det stöd och bollplank som hon själv hade velat ha när hon började döma.

– Framför allt är man ju ensam som domare i början. När jag började kunde man känna sig ganska ensam och utelämnad. Jag hoppas att jag kan ge mina domare stöd och vara ett bollplank, säger Olivia.

Det kan handla om allt från regelfrågor och praktiska frågor till situationer med tränare eller sådant som känns jobbigt efter en match.

För Katarina är just regelkunskapen en av de stora fördelarna med en mentor.

– Hon står på sidan och ser allt, så det är bra. Jag tycker att en mentor är den bästa, för hon kan reglerna. Det finns många tränare som säger saker som blir fel eftersom de inte kan reglerna.

Det Katarina främst vill förbättra förtillfället är sin offsidebedömning och bli tryggare i sina beslut kring varningar.

Gemenskapen är en viktig del

StFF mentorsprojekt, med stöd av Glimstedts advokatbyrå, handlar inte om att alla unga domare ska bli elitdomare. Det viktigaste är att få fler tjejer att fortsätta döma – och att skapa en miljö där det känns roligt och tryggt att vara domare.

En viktig del är därför träffarna där de unga domarna får möjlighet att lära känna både sin mentor och andra kvinnliga domare.

– Det är kul att lära känna Olivia bättre och lära känna andra domare också. Vi är ganska själva på matcherna, så det här är ett tillfälle att lära känna andra tjejdomare, säger Katarina.

Olivia håller med.

– Att få ett ansikte på alla och känna att vi alla sitter i samma båt tror jag är jätteviktigt.

Att vara domare kan stundtals vara utsatt. Men det är också just det som kan skapa en stark gemenskap mellan domarna.

– Man bondar ju över lite trauman, säger Olivia och skrattar.

”Tveka inte – det är skitkul”

Till den som funderar på att börja döma har Katarina ett enkelt råd:

– Tveka inte. Det är skitkul.

För henne är domarrollen ett sätt att fortsätta vara en del av fotbollen, samtidigt som det är ett flexibelt extrajobb, ger motion och möjlighet att se mycket fotboll.

Och kanske är det just den kombinationen som gör att Katarinas domarresa bara har börjat.

Från den första utbildningen som 14-åring till drömmen om att en dag döma ett VM.

Tack till StFF:s samarbetspartner Advokatfirman Glimstedt i Stockholm som gör denna satsning på domarutveckling möjlig.