Tränarskiftet – och vad skiljer tränarna åt 

Den har förändrat tränarskapat i grunden. Idag är det mer utvecklat, och som följd av detta har träningarna blivit allt bättre, och det över hela linjen. Från akademi till nybörjarlag. Besök vilken bollplan som helst så ser ni det själva.  

Ja, allt är inte perfekt. Självklart kan ni se köbildning vid koner, en föräldratränare som inte riktigt hittar rätt i instruktionerna, en ungdomstränare som helst vill vara kompis med spelarna, men överlag så ser det uppstyrt ut. 

Bakom denna utveckling ligger till stor del att allt fler går grundutbildningarna SvFF D och Uefa C. Enbart under 2025 utbildade Stockholms Fotbollförbund 1 700 tränare. 

– Många går av ambition, för att göra karriär inom fotbollen, men många föräldratränare går för att de känner att det behövs. För att hänga med, förklarar Jamshid Masori, fotbollsansvarig på StFF, som arbetar med StFF:s olika utbildningar. 

En viktig pådrivande kraft i denna kunskapsboom var de arvoderade tränarna. Deras inträde i klubbarna förändrade träningskulturen. De var unga, hade en annan energi och en sorts fotbollspondus. De var välutbildade och använde nya, ofta engelska, uttryck. Alla ville ha dem. 

När StFF gjorde en enkät bland klubbarna 2020 om arvoderade tränare, så svarade 80 procent att de hade börjat betala tränare för barn- och ungdomslag. Och idag är nog siffran närmare 100 procent. 

Men ett stort problem var och är arvodet. Få klubbar, förutom storklubbarna, har råd att betala för den tid en huvudtränare lägger ner. Och till tränare för alla lag? Inte en chans. 

Konsekvensen blir istället pusseltjänster (en tränare får flera lag, ansvar för sommarcamper och ibland även deltidstjänst på ett kansli) och att föreningen skickar de egna föräldrartränarna på SvFF D-utbildning. 

StFF har även börjat utbilda så kallade "FUIF:are" (Fotbollsutvecklare i Förening) som bäst kan beskrivas som tränarnas tränare. Idag har över 100 föreningar i Stockholms minst en fotbollsutvecklare på plats.  

Ja, det är nästan ett eget kunskapssamhälle vi ser. Med utvecklade teorier om spelsystem, högt eller lågt presspel, bollinnehav. Det pratas om inverterade ytterbackar och relationism på fotbollsplan. Kanske främst bland de unga och nyutbildade tränarna. 

En som känner igen sig i beskrivningen är Aydin Arjang, 26 år, tränare för division 1-laget Karlberg. 

– När jag var 16 år fick jag chansen att träna ett duktigt 7-mannalag i FC Djursholm. Jag hade en massa energi och ville att de skulle spela tiki taka som Barcelona. Jag var besatt av det passningsspelet. Hur relationen mellan spelarna skulle se ut, hur passningarna skulle gå. 

– Vi spelade stundtals fin fotboll, men det blev inget konkret. Vårt passningsspel ledde inte till något. Så här efteråt så måste jag erkänna att jag var för fokuserad på kollektivet, jag tappade individerna 

–  Jag var så klart ung och förstod inte att jag måste göra individerna bättre och släppa taget om spelet. Det blev en nyttig läxa för mig. 

Nästa artikel:

Tjejboom! – men vad beror den på? 

Text: Anders Falkirk