Kraven ökar – från föräldrar och klubbar 

Lagbildningen handlar nämligen om klubbens framtid, om att kunna behålla de anställda. Kanslister, klubb- och sportchefer, fotbollsutvecklare, arvoderade tränare … 
Lagbildningen är också en sorts transaktion. Klubben säljer möjligheten till organiserat fotbollsspel, en meningsfull fritidssysselsättning för barnen, fysisk rörelse och kamratskap. 

Betalningen? Medlemsavgift och spelaravgift – och engagemang. Ideellt engagemang. 

Det sistnämnda är knäckfrågan. Kommer några föräldrar räcka upp handen på lagbildningsmötet, och säga de för klubben befriande orden: ”Ok, jag kan bli tränare.”

Alla som arbetar i en fotbollsförening vet detta, inget lag kan bildas utan den där uppsträckta handen. Men har det blivit svårare att få föräldrar att ställa upp? 

Det verkar så. Många vittnar om det och våren 2025 kom även en regeringsrapport från Centrum för idrottsforskning (CIF), som visar att det ideella engagemanget är starkt inom idrottsrörelsen, men att det börjar svikta.  

– Det finns en bild inom svensk idrott att utvecklingen går åt rätt håll. Att allt fler barn idrottar och att det ideella engagemanget står starkt. Detta är förhastade slutsatser. Vår studie visar att det frivilliga och oavlönade arbetet är satt under press från flera håll, säger CIF:s utredare Johan R Norberg. 

Rapporten pekar på orsaker som högre krav på ledare, tunnare rekryteringsbas och okunskap om vad det innebär att vara ideell. Och att nödvändigheten, det egna barnen, ofta är den drivande kraften bakom engagemanget.  

Johan R Norberg menar att om man vill vara petnoga, så är det inte speciellt ideellt att ta hand om sitt barns fotbollslag till skillnad mot att arbeta i till exempel Röda Korset.  

– Det är ju ett föräldraengagemang som bygger på nödvändighet och egenintresse. Dessutom så har det ju alltid varit så här. Även förr var det föräldrarna som blev tränare, och av samma orsak. 

Det talas ibland om en ny generation krävande föräldrar, som ställer krav på klubben och undrar vad de "får för pengarna", men hur krävande är de som grupp egentligen? 

När man pratar med kanslister och sportchefer, så framträder en mer nyanserad bild. Visst kan man stöta på krävande föräldrar, men välviljan finns hos de flesta. Dock är de osäkra på uppdraget. Vad kommer krävas av dem? 

Och det är inte lite. Det tar även CIF:s rapport upp. Den nya föräldratränaren, hen som har sträckt upp handen, ska ta hand om en heterogen grupp av barn med olika ambitioner och talang. Och detta utan utbildning i pedagogik, barns psykologiska och fysiska utveckling, och så klart själva fotbollstekniken. 

Lägg även till det administrativa arbetet med Sportadmin, Fogis, planbokning, alla typer av regelverk, lagkassor med mera. 

– Kanske har vi hamnat i en obalans, säger Kenneth Öberg, förbundschef på StFF. När professionaliseringen har ökat och likaså konkurrensen, så har kraven ökat på föräldrartränarna. Klubbarna vill gärna hänga med i utvecklingen och vill gärna att föräldrartränarna höjer nivån. 

– För det mesta går det bra, men jag förstår att det kan kännas pressande. 

Nästa artikel: 

Tränarskiftet – och vad skiljer tränarna åt 

Text: Anders Falkirk