19-årstappet – vad gör vi med överskottet av spelare? 

I flera artiklar har vi beskrivit Stockholmsfotbollens snabba tillväxt med allt större klubbar och fler spelare i alla åldrar. Och en effekt av detta är "överproduktionen" av a-lagspelare, duktiga juniorer som har klivit upp i seniorålder och vill fortsätta att spela fotboll. 

Hur stort detta överskott är finns det ingen statistik på. Mörkertalet är stort. En indikator är dock att fler senior- och klonklubbar* (se fotnot) har bildats på senare år. Detta för att skapa nya a-lagsplatser åt "överskottsspelare". 

En sådan seniorklubb är Stuvsta FF, som bildades 2019 för att damjuniorer i Stuvsta IF skulle kunna fortsätta med sin fotboll. 

– Ett antal tjejer hade spelat i Stuvsta IF i hela sina liv, men när de skulle bli seniorer fanns det ingen plats för dem längre, då klubbens a-lag låg i division 2 och b-laget var avvecklat, säger Maja Ginsburg Duvstedt, ordförande i Stuvsta FF och tidigare aktiv i Stuvsta IF under många år. 

– Så vi bildade en egen klubb, och vi fick snabbt ihop 20 damlagsspelare. Efter 2 år tog vi steget upp till division 4 och i dagsläget är truppen närmare 25 spelare med två unga, manliga ideella tränare. 

Grundorsaken till överskottsproblematiken är enkel att förstå. De gamla etablerade klubbarna har vuxit, men det får bara ha ett a-lag. Det är dock svårare att lösa. De nybildade föreningarna är tyvärr inte tillräckligt många och den enklare verksamhet som Korpen bedriver verkar inte vara lockande. 

"Den är inte tillräckligt seriös", verkar många unga känna. Så en stor del av juniorerna slutar istället när klivet ska tas upp i seniorfotbollen. Det kallas idag för 19-årstappet. 

Så vad kan man göra? Björn Eriksson, tävlingschef på StFF, har arbetat med frågan i många år. Han ser två huvudlösningar: 

– Den ena är att det måste bli enklare och billigare att starta och driva en förening. Många unga känner ett motstånd mot det byråkratiska med årsmöten och stadgar. Och om det dessutom blir dyrare att spela med träningstider man själva måste betala för, så blir tröskeln till slut för hög. 

– Den andra lösningen är att klubbarna kanske måste engagera sig mer i frågan. När 19-åringarna kommer upp, så kan a-laget ta emot två-tre spelare, men resten har man ingen lösning för. De får klara sig själva. Kanske klubbarna istället borde hjälpa spelarna att komma till en annan förening, eller just starta en egen förening. 
– Det bör dock poängteras att allt fler klubbar har förstått problemet och försöker hitta lösningar. 

Men är inte klonföreningarna en bra lösning? 

– Det finns fördelar med dem, så klart. Men de kan även förändra konkurrenssituationen i seriesystemet, om till exempel elitklubbar har en klonförening med akademispelare. De kräver dessutom mer administration för huvudföreningen, förklarar Björn Eriksson. 

Dessutom är klonföreningar inget för framtiden, påpekar han. SvFF har tagit ett så kallat inriktningsbeslut om klonföreningar. De ska avvecklas eftersom de strider mot Uefas och Fifas regler. SvFF utreder parallellt om reservlag ska tillåtas i seriesystemet. 

– Fördelen med ett reservlag är det kan ha ett närmare samarbete med klubbens a-lag, även om byte mellan lagen kommer vara reglerat. Det kommer även att bli enklare att administrera ett reservlag då det ingår i huvudföreningen, säger Björn Eriksson.  

Fotnot: Det finns idag ett 25-tal klonföreningar i Stockholm. De kan beskrivas som en förening som hänger ihop med en annan större förening. Ofta har man samma klubbmärke, samma styrelse, samma matchtröjor med mera, men har två olika föreningsnummer och ska ha två olika årsmöten och bankkonton.  

Nästa artikel: 

Kraven ökar – från föräldrar och klubbar