De Volkskrant uppmärksammar StFF:s arbete kring matchklimatet

Översättning av Filippa Wallberg-Tönnesen och Dennis Douma:  

Snälla, var inte arg om jag förlorar. Uppmuntra mig hellre och ge mig beröm för min kampvilja.’ Och: ‘Kan ni undvika att ge mig tekniska eller taktiska råd under matchen? Det gör det komplicerat och kaotiskt för mig. Heja bara på mig.’

Ungdomstävlingen i Stockholm skulle precis börja när tränarna för min sons lag skickade ett mejl till alla föräldrar med citat från barnen. Syftet var att förbättra vårt beteende vid sidlinjen. Huvudregeln: föräldrarnas roll är att heja, inte coacha. Det stannade inte där. Fotbollsföreningen Stureby SK, där min 8-årige son spelar, delade också den svenska hejarkulturen med oss. Kärnan: heja inte bara på ditt eget barn, utan applådera även motståndaren, även om de gör ännu ett mål mot oss.

Tränarna är inte ensamma om detta. I tre år har fotbollsdistriktet Stockholm, en del av Svenska Fotbollförbundet, bedrivit en kampanj för att förbättra uppförandet inom amatörfotbollen. ‘Matchklimatet blev sämre och sämre, vi var tvungna att göra något’, säger kommunikationschefen Gittan Ahonen Gunnarzon. ‘Klagande föräldrar, aggressiva tränare, det gick överstyr.’ Gunnarzon och hennes kollegor i distriktet, som representerar 364 klubbar – mer än en fjärdedel av totalen i Sverige – utvecklade en proaktiv strategi för de yngsta spelarna för att främja gott beteende.

Det främsta inslaget: det gröna kortet. Efter matchen delar varje lag ut ett kort till en motspelare som utmärkt sig genom hövligt och sportsligt uppträdande mot motståndare, domare och lagkamrater. Det gröna kortet är ett enkelt laminerat kort och det följer inget annat med det, men för de 8-åriga spelarna i min sons lag är det oerhört viktigt att få kortet någon gång. Så när någon får en spark, ser man spelarna snabbt springa fram för att vara först med att säga tröstande ord. Efter varje match följer ett fast ritual, där lagen ställer upp mot varandra och lagkaptenerna utser en vinnare. Meddelandet på kortet: ‘Bra gjort! Du är en snäll spelare som hjälper andra, visar respekt, lyssnar på domaren och har en positiv attityd.’

‘Jag har vunnit det tre gånger’, säger Tage (8), en av mina sons lagkamrater, medan han stolt håller upp det gröna kortet. Idag deltar laget i Farstacupen, en ungdomsturnering i en förort till Stockholm. Bredvid konstgräsplanen finns en vacker klassisk trätribun. Högst upp är grillen igång för de sedvanliga svenska grillkorvarna. Det handlar om att vara snäll. Den snällaste spelaren får kortet’, säger Tage. Pappa Johan Lindskog nickar. ‘Det är bra att de uppmuntrar att det inte handlar om att vara bäst och att ha kul är viktigare än att vinna. Jag tror att det i slutändan även gynnar fotbollen. De har nu roligare än vad vi hade och det syns i spelet.’

Även tävlingsledningen i distriktet Stockholm har infört regler som ska framhäva spelglädjen. Till exempel finns det ingen turneringsvinnare idag: alla lag spelar tre matcher och åker sedan hem. Även i den ordinarie ligan hålls inga resultat- eller poänglistor för barn under 12 år (även om alla barn under matchen vet exakt vad ställningen är). Domaren håller koll på poängen, och om ett lag ligger under med fyra mål eller mer, får de ställa in en extra spelare, tills ställningen blir jämn. Det är bra, säger Terés Lundkvist, vars yngste son tappar sin banan i gräset. ‘Senare blir det ändå tillräckligt konkurrensutsatt för barnen. Tanken att vi alla vinner genom att spela lägger en bra grund.’

Det låter idylliskt, men den som pratar en stund med Björn Eriksson, tävlingschef för Stockholmsförbundet, förstår att problemen med uppförande inte lösts så enkelt. Till exempel ökar friktionerna bland fotbollsspelare från cirka 13 år, säger han, för då blir både spelare och föräldrar mer passionerade. Dessutom måste förbundet hantera samhällsförändringar som sipprar ner till planen. Föräldrar är numera mer ‘oroade och engagerade’, säger Eriksson. ‘Mina föräldrar kom och tittade en eller två gånger per säsong. Nu anpassar föräldrar sina semestrar efter matcherna. Dessutom är barnets prestationer viktigare för dem: föräldrar klagar snabbare på tränaren eller tävlingsledningen.’

Vidare påverkar även den ökande hårdheten i samhället. Eriksson menar att denna förhårdnade livsstil speglas i samhället. Ta till exempel svensk politik, där tonen har blivit hårdare än tidigare. Eriksson påpekar minskat respekt för auktoriteter, vilket påverkar domarna negativt. Fotbollsdistriktet nämner också det ökande gängvåldet, där tusentals svenska ungdomar är inblandade enligt polisen. ‘Vissa kriminella spelar också i våra serier. Vi vet det eftersom poliser också spelar fotboll och kan känna igen varandra på planen,’ säger Eriksson. Förra året kom gängvåldet mycket nära i området Mälarhöjden, inte långt från Stureby. En septemberkväll 2023 tränade hundratals barn när det plötsligt hördes skott. En 18-årig pojke sköts ihjäl nära ett omklädningsrum. Vissa ungdomsspelare kräktes eller svimmade. Gärningsmännen publicerade senare bilder av dådet på sociala medier. Enligt Eriksson har gängvåldet ingen direkt påverkan på matchklimatet, men det illustrerar den förhårdnad han ser. Antalet hot mot domare, spelare och åskådare har ökat. Det är ofta män och pojkar som skapar problem. ‘Spelare som bråkar, åskådare som springer in på planen, masslagsmål vid sidlinjen, domare som får slag, sådana saker.’

För att vara tydlig: de flesta av de 50 000 matcher som spelas årligen går bra. Enligt Eriksson präglas cirka 10 procent av matcherna av dåligt matchklimat, och en liten andel leder till våld. Beteendeproblemen är störst bland seniorer, särskilt i de lägre divisionerna. Förbundet bekämpar detta mestadels på planen genom disciplinära åtgärder. Sedan 2021 finns, utöver den vanliga poängtavlan, även en omvänd ‘fair play-tavla.’ Ju fler gula och röda kort, desto högre poäng på denna tavla. Lag som hamnar högt får straff, från fördubblade anmälningsavgifter till poängavdrag.

‘Vi skickar också en observatör som tittar på matcherna för att se vad som går fel. Klubben måste då betala för observatören,’ säger Gunnarzon. Det är fortfarande för tidigt att säga om allt detta ger effekt. Distriktet hoppas framförallt att sportslighetspolitiken för ungdomar med tiden ska förändra mentaliteten.

Det svenska förbundet har nu tagit över det gröna kortet och infört det över hela landet. Säsongen i vår del av Stockholm, med mycket varierande områden, har i alla fall gått exemplariskt. Även under Farstacupen är stämningen vid sidlinjen god: inga irriterande, alltför entusiastiska föräldrar och applåder för motståndarna. ‘Vi måste vara förebilder för våra barn,’ säger tränaren John Ståhl, som skickade vidare råden i början av säsongen. ‘Tydliga instruktioner hjälper med det.’ Den här säsongen har han och kollegorna bara behövt ingripa en gång. ‘Det var för att föräldrar från motståndarlaget var negativa om oss. De ropade till exempel att det skulle bli lätt, eftersom vi inte var bra. Vi sa då till deras tränare att han borde tala med föräldrarna om det. Jag vet inte om det hjälpte, men det är viktigt att säga till.’

Stockholms fotbollsdistrikt sprider också videor för att förmedla budskapet. I dessa placeras skrikande och klagande föräldrar vid sidlinjen i andra situationer, som i en mataffär, en taxi och ett klassrum. Budskapet: där accepterar vi inte detta beteende, så varför skulle vi göra det vid fotbollsplanen? Ett bra initiativ, tycker fotbollsmamman Terés Lundkvist. ‘Tränaren ska coacha och inte föräldrarna. Självklart säger vi hemma ibland: du kan göra det här bättre, men jag står verkligen inte vid sidlinjen och ropar instruktioner.’

Några av tränarna i Stureby SK har också genomgått en tvådagarsutbildning i början av säsongen. Den handlade bland annat om hur man hanterar barn med ADHD, men även om att främja sportsligt beteende. Dessa rekommendationer fördes sedan vidare till föräldrarna. Gunnarzon svarar: ‘Det är inte alla tränare som förmedlar våra rekommendationer. Men jag blir glad när jag hör detta. Vi behöver alla hjälpas åt för att lösa problemet.’

Källa: De Volkskrant