Vuxna bär ansvaret

Ebba Fagerlind Cederblad har just blåst av en match på Nacka IP i Victoria Cup mellan Kransen United och Sickla IF. Vindarna är kalla och de bortplogade snöhögarna längs långsidorna ligger ännu kvar. Såväl spelare och ledare som domare ser ut att längta efter varmare väder.

– Stämningen och matchklimatet var bra. Bägge lagen skötte sig utmärkt och var peppande. Det var trevlig stämning. Det var inte så mycket publik, så inga föräldrar som utmärkte sig, säger hon.

Omgivningens stöttning viktig 

Ebba Fagerlind Cederblad, 19 år, har gått den klassiska vägen. En domarkurs via moderföreningen Hanvikens SK. Ett par år som föreningsdomare, för att sedan bli distriktsdomare. Från och med i år dömer hon division 5 damer, och även damjuniorer. För Ebba Fagerlind Cederblad har omgivningens respons varit avgörande när hon har valt att fortsätta döma.

– Jag har absolut övervägt att sluta, framför allt när jag var yngre och känsligare för kritik. En match med skrikande föräldrar kan ta rätt hårt. Jag har haft turen att ha många stöttande vuxna – tränare, föräldrar och föreningsmänniskor – omkring mig. De har hjälpt mig att hitta motivationen att fortsätta döma och hantera kritiken som vi domare ofta utsätts för.

Kraven finns på de vuxna

Det är först de senaste två åren som Ebba Fagerlind Cederblad har funderat på matchklimatet och domarnas arbetsmiljö. Hon tror att det finns en mängd saker att göra för att förbättra stämningen runt fotbollen, men tycker inte att det går att ställa några krav på domarna – framför allt inte på de yngsta.

– Det är de vuxna runt omkring matchen som bär ansvaret. De har auktoriteten att påverka, det har inte en ung och ensam domare. Tränare, ledare och föreningschefer har ansvaret för att se till att föräldrar uppför sig.

– Förbund och distrikt skulle kunna lära ut mer om hur domarna kan kommunicera på planen och med ledare. Dessutom funderar jag på om domarna på ungdomssidan kanske skulle få dela ut någon form av fair play-kort efter matcherna.

En människa som håller i pipan

Ebba Fagerlind Cederblad har aldrig känt sig rädd eller hotad i rollen som domare. Däremot kränkt mer än en gång. Hon tror att det kan finnas en bild av domarna som ett speciellt och härdat skrå, som kan ta det mesta som sägs i stundens hetta.

– Vissa spelare och ledare tror att vi är robotar som kan ta hur mycket som helst. Men vi är ju människor som tar åt oss. Jag tror att vi behöver en ökad debatt om hur vi kan måna om och humanisera domarna.

 Vad är det som är så roligt med att döma?
– Sporten är det bästa! Men även logistiken, att ha koll på reglerna och se spelet från domarperspektivet. Jag har spelat fotboll sedan jag var liten och domarskapet blev ett sätt att ägna mer tid på planen. Jag gillar det sociala och familjära som finns i fotbollen med ledare, spelare och domare som har koll på varandra. Det är fint. Jag har alltid tyckt att det varit roligt att vara föreningsdomare där jag lärt känna lagen lite mer. Att vara domare är väldigt mångsidigt. Det finns mycket att bli engagerad i och tycka om.

Vad har fått dig att hålla på så länge (sju år) som du har gjort?
– Varför sluta med något man tycker om? I början, innan jag gick kursen för att bli assisterande domare, hade jag inte riktigt lika stor koll på vad jag höll på med och varför egentligen. Men att börja döma i team och träffa duktiga och erfarna domare blev en stor motivation. Det finns många fantastiska och engagerade personer bakom stockholmsdomarna. En annan stor motivation har varit att ta plats som en kvinnlig förebild i sporten.

Vilka mål har du med att döma?
– Jag tänker fortsätta så länge det är roligt och så får vi se vart det tar mig!

Vilken nytta har du av dömandet utanför planen?
– Massor! Jag upplever att man blir mer orädd, bra på att ta ansvar, behålla lugnet och tänka logiskt i de flesta situationer. Egenskaper de flesta domare har, som säkert beror på personliga egenskaper till viss del, men garanterat har tränats upp i domarrollen.

Hur påverkar domarskapet dig på ett personligt plan?
– Jag har fått ökat självförtroende av domarskapet. Jag tror även att det har gjort att jag känt mig självständig och gett mig en förmåga att sätta saker och ting i perspektiv tidigt. Domarskapet tränar din kommunikation, vilket har varit positivt på ett personligt plan. Och såklart är det bra för hälsan i och med den träning en match utgör, under en match som huvuddomare springer man drygt en mil.

Om du står i en hiss och ska sälja in domarskapet till en ung människa – vad skulle du säga?
– När jag började fick jag höra att “det är superbra på CV:t” och “mycket bättre än café- och restaurangjobb” vilket jag tror är en bra pepp till en ung människa. Om jag, som dömt i sju år, pratar om möjligheten att inspirera, främja fair play och utvecklas som person och så vidare stänger man nog av öronen. Jag hade i stället uppmanat en ung, blivande domare att ta med sin bästa kompis, gå domarutbildningen, döma några matcher tillsammans och se om de tycker att det är roligt. Att döma passar inte alla, men de som har möjlighet borde definitivt ge det chans. Personligen tyckte jag som yngre att det inte fanns något bättre än att vara utomhus med vänner på en solig fotbollsplan.

Jobba med värdegrunden!

Här är tre tips från Ebba Fagerlind Cederblad

1. Till tränare och föreningsledare: Jobba med värdegrunden, erbjud seminarier för föräldrar och spelare om matchklimatet.
2. Till distrikt: Anlita fler domarcoacher/mentorer och anordna ännu fler uppföljande samtal med unga domare.
3. Till domarna: Ha koll på reglerna. Kom i god tid, ha rätt domarutrustning. Prata gärna med lagen och ledarna före matchen.

Text & foto: Juan Martinez/Oiga AB