”Vi pratar inte om flickor och pojkar, vi säger fotbollsspelare”

En jämställd idrott är en förutsättning för framgångsrik idrottsutveckling. Såväl forskning som människors enskilda erfarenheter talar för att jämställdhet främjar utvecklingen både för organisationer och individer. För StFF är jämställdhetsarbetet prioriterat och 50/50-fonden är ett initiativ som vi driver tillsammans med vår samarbetspartner Ellevio AB. Fondens syfte är att stärka tjejfotbollen i distriktet. 

StFF:s spelarutbildare på flicksidan, Jessica Höglander, tipsar om hur vi kan påverka strukturer och få en jämställd verksamhet. För föreningarna innebär det att till att börja med, göra en enklare jämställdhetsanalys, som handlar om att se till att flickor och pojkar har samma möjligheter i föreningen. Det finns också en individuell påverkan som alla kvinnor behöver bidra med.

Lyssna på Jessica här:

Se Jessicas checklista här:

StFF besökte Högdalens AIS flickor födda 2014 och lyssnade på spelarnas tankar om sin fotboll och hur de ser på sina förutsättningar samt möjligheter.

En av lagets tränare, Ragnhild Glimregn har sin dotter i laget, liksom övriga två tränare. Ragnhild har spelat fotboll sedan barnsben och upp till 18 års ålder. Dessutom blev det spel i Korpen som vuxen. Hon började träna laget i maj 2021 och berättar att det egentligen var en tillfällighet. 

- En av tränarna var sjuk och jag hoppade in. Då hade jag stått vid sidan av planen, en höst och en vår, och känt en enorm dragningskraft att gå in och träna barnen, men samtidigt tänkt att - det där kan jag göra sedan. Vad den tanken bottnade i vet jag inte helt säkert, kanske att den berodde på känslan av att jag inte hade tid, att jag inte riktigt vågade eller tänkte att jag kunde.

Att Ragnhild ändå tog det där tränaruppdraget, är något hon inte ångrar.
- Den där första träningen var helt magisk! Tid och rum upphörde, på riktigt - och jag hade typ gåshud hela träningen.

- Att vara tränare ger mig en enorm tillfredsställelse. Det är så många positiva aspekter med att vara tränare; som att känna närheten till barnen, att få kontakt på många olika plan, att följa deras utveckling, både den fysiska och mentala. Även att få och visa uppskattning, att ge bekräftelse och se hur spelarna växer. Att lära känna barnen och deras personligheter, styrkor och svagheter. Att våga utmana dem till att tänka att de kan, säger Ragnhild.

Ragnhild menar att det även är viktigt för henne att arbeta med gruppen som helhet.
- Vi vill få spelarna att samarbeta och känna delaktighet, att de tillhör ett lag där alla är lika viktiga. Vi har jobbat mycket med att uppmuntra spelarna att tänka och reflektera själva – varför är den här övningen viktig, vad ska vi tänka på i den här situationen?

Arbetar ni något med flickornas självbild, att de också är fotbollsspelare, liksom pojkarna?
- Ja absolut. Jag tror att tjejer behöver mycket mer uppmuntran och beröm än killar, och det har varit en medveten strategi från min sida, att berömma dem massor; att våga tro på sin egen förmåga. Nöta in att de är duktiga, att det var ett bra försök. Och att det är okej att misslyckas, att det bara är att försöka igen. Det var inte något som pratades om när jag var aktiv, den mentala biten, att bygga självförtroende. Den generella uppmuntran som vi etablerat i laget tror jag är en av anledningarna till att vi är en stor spelartrupp med 25 aktiva med väldigt hög träningsnärvaro. Sammantaget arbetet med gruppen i stort. Tjejerna tycker att det är jättekul att vara på träningarna, konstaterar Ragnhild.

- Vi har även pratat mycket om det faktum att killarna spelar så mycket mer fotboll på rasterna. Att de ser sin plats på fotbollsplanen på rasterna i skolan, som given. Att deras många fler övningstimmar per vecka ger dem ett försprång i utvecklingen som fotbollsspelare. De spelar ofta mycket tuffare än tjejerna vilket gör att tjejerna inte vill vara med. Åtminstone är det så på dotterns skola, men bättre på grannskolan, där jag vet att fler tjejer spelar på rasterna. Jag har kontaktat studierektorn på dotterns skola och fick till en timmes enskild träning för tjejerna. Jag tycker det är ett problem, att det är ojämställt på det sättet i skolan och jag upplever att det är ganska vanligt, menar Ragnhild.

Har ni i laget samma förutsättningar i er förening jämfört med ett pojklag i samma ålder?
- Ja, i princip. Vi har dock haft två av de tidigaste träningstiderna per vecka det senaste året, vilket är något sämre tider än pojklaget i samma ålder. Jag vill samtidigt lyfta hur svårt det är att planera för hela klubbens spel på den lilla 7v7-planen som HAIS har att tillgå. Det är ingen enkel sak att lägga det där schemat. Det är dessutom andra klubbar som också har rätt att träna där utifrån medlemsprincipen. Nu ser vi fram emot att kunna börja använda 11v11-planen som just nu byggs på den stora grusplanen närmre centrum, där vi också kommer att ha tillgång till klubbstuga, bollförråd och toaletter. Den ska stå klar sommaren 2025, vilket blir ett enormt lyft, säger Ragnhild.

Har spelarna förebilder?
- Vi kör övningen "Vem är rädd för Asllani?", istället för "Vem är rädd för Zlatan?", driva bollen förbi jägare. Men vi pratar inte så ofta om professionella fotbollsspelare som förebilder. Däremot har vi gått på dammatcher med laget, vilket är enormt peppigt!

Pratar ni pojkar och flickor eller är det helt enkelt fotbollsspelare?
- I laget är det främst fokus på att de är fotbollsspelare. Sen ropar vi väl "tjejer - samling" o s v, men aldrig i sammanhang som handlar om själva utövandet. Om vi jämför oss, gör vi det med de lag vi möter. 

Vi har relativt få kvinnor inom fotbollen, märker du av det?
- Ja absolut. Framför allt är det mycket färre kvinnor som är tränare. Jag upplever att många av kvinnorna i stället tar rollen som lagledare och andra administrativa roller. Det var riktigt roligt att träffa andra kvinnor under tränarutbildningen.

Vad har du för medskick till kvinnor som ännu inte är engagerade i idrotten?
- Personligen är det något av det roligaste jag vet. Som jag nämnde tidigare, att se barnens utveckling och veta att du har varit med och påverkat den positivt, det är enormt tillfredsställande. Jag tycker också att det är viktigt att som kvinna ta plats som förebild för framför allt tjejer och säga du vågar, du kan, avslutar Ragnhild.