"Vi vill utveckla Stockholmsfotbollen"
SM-guld, publiksuccé och a-lagsdebuter av flera egna akademispelare. I Stockholm hittar vi ett av svensk damfotbolls starkaste draglok, Hammarby IF. Akademichefen Magnus Bodsgård berättar om hur Hammarbys nya styrka på tjejsidan kan sprida sig till övriga klubbar i distriktet.
"Den stora skillnaden idag är att unga tjejer vågar drömma stort om en karriär som spelare. Det var inte alls på samma sätt för 15 år sedan".
Kylan har bitit tag i Stockholm. På kansliet vid Hammarby IP, i folkmun Kanalplan, är det tidig eftermiddag när Magnus Bodsgård öppnar och visar in till en vrå där kaffepannan har stått på en stund.
I ett angränsande rum sitter analytiker och akademitränare, samt en fysioterapeut. Magnus Bodsgård själv har ett övergripande ansvar för framför allt utveckling och utbildning, men också för värvningar, ihop med F17-lagets tränare.
Tillsammans utgör de en organisation som var otänkbar för bara några år sedan.
– Tjejfotbollen växer så det knakar, även organisatoriskt. Det ger självklart effekter på allt. Vi utbildar fler och bättre spelare. Pengarna blir större och återinvesteras i verksamheten, säger han.
– Den stora skillnaden idag är att unga tjejer vågar drömma stort om en karriär som spelare. Det var inte alls på samma sätt för 15 år sedan.
Att Hammarby är ledande, såväl sportsligt som ekonomiskt, i Stockholm medför också ett ansvar. Samtliga storklubbar får gång efter annan kritik för rovdrift på mindre föreningars talanger. Magnus Bodsgård medger att det finns kritik, men anser att den ofta är onyanserad.
– Vi känner till vår plats i näringskedjan och vet att vi behöver vara de som föregår med gott exempel. Akademier kommer alltid att bli utpekade, men vi värvar ingen mot sin vilja. Och vi för alltid en dialog med spelare, föräldrar och förening.
– Vill en tjej komma till oss för att utvecklas så är väl det i grunden positivt? säger Magnus Bodsgård.
Han säger att klubben, trots en med svenska mått mätt stor organisation, skulle behöva fler resurser. Under sig har han ett gäng duktiga tränare och ledare ”som jobbar lite för mycket”. På scoutingsidan är det i princip han själv samt tränaren för F17 som står för omvärldsbevakningen.
– Vi vill vara Nordens ledande flickakademi, men idag kan vi inte riktigt vara det med de resurser vi har. Däremot är vi väldigt nöjda med utfallet när det gäller att leverera spelare till damlaget. Dessutom har vi stora framgångar i Gothia cup och även i seriespelet.
– Men ska vi ta täten före våra grannländer behöver vi växa organisatoriskt och bygga fler funktioner runt spelarna.
I dagsläget har Hammarby en klonförening på herrsidan i HTFF, där äldre junior- och yngre seniorspelare kan förädlas inför steget till A-laget eller en annan del av elitfotbollen. På flick- och damsidan saknas en motsvarighet. Magnus Bodsgård är osäker på om modellen kommer att införas, men pekar på att flickakademin redan levererar spelare bortom Kanalplan.
– Vi ser bevis i de högsta serierna på att vi har varit med och utbildat många spelare som idag finns i andra elitföreningar.
Frågan är hur Hammarby, med sin relativt nyvunna position på flick- och damsidan, ska kunna dra med sig breddfotbollen i huvudstaden.
Magnus Bodsgård pekar på den kedja som utgör damfotbollen och som sträcker sig från den lokala föreningen i Stockholm till storklubbarna ute i Europa.
– De ökade investeringarna utomlands gör att framför allt elitklubbarna här ser en ekonomisk vinning i att utbilda spelarna. Jag tror att det blir en snöbollseffekt. Är vi duktiga på att utbilda spelare här i Hammarby så sprider det sig till våra breddlag i föreningen, som i sin tur blir en bra motståndare för andra lag i stan.
Så vad ser Magnus Bodsgård för utveckling i Stockholm? Han lyfter direkt fram flera föreningar under de fyra jättarna BP, AIK, Djurgården och Hammarby:
– Det bedrivs jättebra verksamhet på flera håll. Karlberg, Enskede, Boo FF, Sollentuna, Täby och min förra förening IFK Lidingö är några exempel på tjej- och damverksamheter som har tagit stora kliv.
I höstas startade Hammarby ett nätverk för några av distriktets största flick- och damföreningar. Sju föreningar tackade ja till en första träff, där även StFF deltog. Kommande seriespel och hur ett tätare utbyte mellan föreningarna skulle kunna se ut var två ämnen som diskuterades.
– Vi vill gärna visa upp vår verksamhet för de andra klubbarna så att de får en inblick i hur vi jobbar. Men vi vill självklart också veta mer om hur de jobbar, säger Magnus Bodsgård.
På längre sikt skulle han vilja att nätverket leder till någon typ av samsyn när det gäller elitförberedande flickfotboll. Inte minst för att öka konkurrensen i distriktet så att Hammarbys akademilag kan slippa en del längre resor.
– Vi får en del kommentarer om hur mycket vi reser för att spela matcher. Så självklart ligger det i vårt intresse att hjälpa till att utveckla Stockholmsfotbollen så att vi kan spela fler bra matcher i närområdet.
Magnus Bodsgårds tre tips om spelarutveckling
Spelare berättar om att träna på en högre nivå
Amanda Cannehag och Disa Nylén startade sina karriärer i breddlag. Efter några år kände de att de ville se om du kunde utvecklas mer i en annan miljö. "Jag valde Hammarby akademi för att jag ville utmana mig själv och få träna med spelare som vill nå samma nivå som jag", säger Disa Nylén.
De tillhör de nya generationen spelare som på allvar vågar drömma om ett yrkesliv som spelare. Något som för de allra flesta ambitiösa fotbollstjejer var otänkbart för bara 20 år sedan.
– I framtiden vill jag att fotbollen ska vara mitt yrke. Efter det skulle jag nog vilja träna ett av Hammarbys akademilag, säger Disa Nylén.
– Mina mål är att nå damlaget i Hammarby och där bli sedd av andra lag från andra ligor, säger Amanda Cannehag.
De trivdes bägge i sina gamla lag. Däremot fanns det en viktig parameter som med tiden blev allt svårare att bortse ifrån, nämligen ambitionsnivån. De ville båda två träna med likasinnande. Idag spelar de för Hammarby f10 Akademi - och trivs.
– Här får jag mer konkurrens i och med att alla vill satsa på fotbollen. Det gör att nivån blir jämnare. Sedan är tränarna duktiga på att utveckla oss. Fysiskt har jag utvecklats mycket sedan jag kom till Hammarby eftersom träningarna är tuffare, säger Amanda Cannehag.
Hon får medhåll av Disa Nylén:
– Det är fler och mer utmanande träningar. Jag känner att jag har utvecklats jättemycket och nått en bra nivå för min ålder. Det är också skönt att vara med lagkamrater som vill nå så långt som möjligt.
En konkret hjälp bägge tycker sig ha fått är att tränarna i deras nya lag är duktiga på att ge individuell feedback.
– Jag får mycket hjälp med hur jag ska göra och utveckla utifrån den position jag spelar på. Och jag tycker att det är skönt att få den hjälpen, säger Disa Nylén.
– Här sätter vi upp mål och planer för vad vi ska utveckla under säsongen och det är väldigt bra, säger Amanda Cannehag.