Artikelserie del 3: Därför växer Stockholmsfotbollen!

Hallå där... 

Joakim Andersson, klubbchef i IFK Haninge

1.Hur har din förening vässat verksamheten de senaste 10 åren?

– Vi har fler utbildade tränare idag. Dessutom har vi fler externa tränare med högre kompetens och större erfarenhet. Vi har dessutom mer personal som kan stötta tränarna i deras uppdrag.

– Vi har fler renodlade uppdrag för enskilda ledare, exempelvis har en person enbart ansvar för fotbollsskolan. Vi vill komma bort från att lägga 100 olika uppdrag på en enda ledare, eftersom det inte är hållbart.

– Vi har arbetet med att uppdatera vår SEF-certifiering.

 2. Vilka orsaker anser du vara de främsta till Stockholmfotbollens uppsving? 

 – Många föreningar i skiktet under de stora elitklubbarna, som exempelvis vi, IFK Stocksund och Täby FK har utvecklats mycket de senaste åren. Det har tvingat de större elitklubbarna att steppa upp sin verksamhet. De spelare vi utbildar som senare värvas – tyvärr ofta på ett fult sätt – av elitföreningarna, har fått en bra utbildning. Och när vi kan erbjuda en bra utbildningsmiljö så vill fler barn och ungdomar vara i den. Det märker vi också på att fler spelare vill hålla på längre upp i åren.

3. Hur ser du att Stockholmsfotbollen kan stärkas ännu mer på sikt?

– Genom att vi samverkar och försöker att sträva efter en samsyn. Jag skulle vilja se att alla klubbar samverkar när det handlar om stora frågor.

– Ett exempel på det är att hitta ett sätt att arbeta mot onödiga övergångar av spelare. En del värvningar som görs är långt ifrån nödvändiga.

4. Finns det några risker för Stockholmsfotbollen på sikt? 

– Ekonomi är alltid en utmaning när verksamheten blir större och mer professionell. Fotbollen kan, likt ishockeyn, riskera att exkludera spelare som har sämre ekonomiska förutsättningar. Om kraven på fotbollen ökar, så ökar självklart även kostnaderna och där finns det en fara i att alla inte har råd.

Håkan Pontén Andersson, verksamhetschef, Enskede IK

1.Hur har din förening vässat verksamheten de senaste 10 åren?

– Vi utvecklas löpande genom vår modell som vi implementerade 2015 och fick pris för på fotbollsgalan 2016. I princip byggde den från början på en senarelagd selektering. Vi har lyckats med framför allt införandet av struktur och organisation, tränar- och ledarförsörjning och det ideella engagemanget. Vi har skapat en god föreningskultur och en bra matchmiljö.

 – Satsningen på våra ideella tränare och ledare, genom att skapa en bra lärandemiljö. Vi har lärgrupper och vi arrangerar många utbildningar och fortbildningar internt och externt.

– Vår nya ”Enskedemodellen 2.0” innebär en satsning på en ny spelarutbildningsplan med en anpassad implementeringsmodell, en högre utbildningsnivå, en spelarakademi och en tränarakademi. Syftet är att bli fler och bättre från 13–14 år och uppåt, där vi hittills inte lyckats att behålla ambitiösa spelare som är långt framme i sin utveckling.

2. Vilka orsaker anser du vara de främsta till Stockholmsfotbollens uppsving?

– Konstgräset är nog den enskilt den största orsaken, tillsammans med att klubbarna har utvecklats. Min upplevelse är att utbildningsnivå och kvalité på tränare och ledare i yngre åldrar är högre nu jämfört med tidigare. Fler jobbar också heltid med fotboll. Det är en mer professionell verksamhet generellt på klubbnivå numera, vilket skapar förutsättningar. I Enskede har vi gått från tre heltidsanställda till nästan åtta tjänster på åtta år.

– Förr var också de bästa tränarna på seniornivå eller i förbundsmiljön. Det var högre status att träna ett division 3-lag på herrsidan än ett lag i pojkallsvenskan. Nu upplever jag att det är tvärtom, kompetensen är stor i klubbarna och framför allt syns skillnaden i yngre åldrar där utbildningen sker. Här har nog akademierna visat vägen.

– När det gäller den höga andelen stockholmsspelare som når landslagen, tycker jag att föreningarna och framför allt alliansklubbarna tagit ett stort ansvar för att skapa bra utvecklings- och matchmiljöer. 

3.      Hur ser du att Stockholmsfotbollen kan stärkas ännu mer på sikt? 

– Ekonomin är avgörande. Fler klubbar bör få ta del av fotbollens intäkter då det är flera semiprofessionella klubbar, likt Enskede IK, som utbildar många spelare från början. Jag tror också att det är viktigt att erbjuda en tävlingsstruktur som är utvecklande för alla, oavsett färdigheter, kompetens och ambition. 

– Vi måste ha anläggningar som täcker behovet. Stockholm är Europas sämsta stad att växa upp i som fotbollsspelare om man räknar antalet kvadratmeter fotbollsyta och antalet spelare.

4.      Finns det några risker med utvecklingen på sikt?

– Högre avgifter. Att stora klubbar blir större, så kallade klonföreningar och pop up-klubbar tror jag inte är bra. Sedan menar jag att hierarkin inom vår fotboll kan bli osund om en spelare ska behöva lämna sin moderklubb vid 13–15 årsåldern för att utvecklas.

Poja Naderi, akademichef och P19-tränare i IFK Stocksund

 1.      Hur har din förening vässat verksamheten de senaste 10 åren?

– Vi har lagt mycket energi på att skapa ”stora tjänster” för de vi anställer, att så många som möjlig jobbar heltid och är här under dagtid. Tanken är att vi som arbetar med fotbollen i IFK Stocksund ska ses fysiskt ofta. Vi tror att verksamheten förbättras av närheten till varandra, eftersom vi genom en tät och levande dialog lär oss av varandra.

– Vi har skapat en kultur som är förändringsbenägen. Vi är öppna för nya intryck utifrån och strävar hela tiden mot att bli bättre på det vi gör. Exempel på det är SEF-certifieringen som vi nu genomgår.

– När det kommer till konkret träningsmetodik så har vi utvecklats mycket. Både i hur vi tränar och även i hur vi mäter och utvärderar arbetet vi gör.

2. Vilka orsaker anser du vara de främsta till Stockholmsfotbollens uppsving?

– Professionaliseringen! Numera är personalen inom fotbollen vassare. Ledarna är bättre utbildade och jag upplever också att det är bättre kontinuitet på ledningsnivå.

– På breddsidan har det skapats många alternativ med flera olika serier för spelare att hålla på längre. StFF ska ha cred för att ha varit lyhört, så att fler ungdomar kan spela längre.

– I den elitförberedande verksamheten är utbildningen helt enkelt betydligt bättre och det finns flera alternativ. Förut var det i princip tre, fyra aktörer som utbildade elitspelare. Nu finns det många föreningar med kvalitativa fotbollsutbildningar

3. Hur ser du att Stockholmsfotbollen kan stärkas ännu mer på sikt? 

– Jag tror att samspelet och dialogen mellan föreningarna, där man ser till spelarnas bästa, kan bli bättre. Sedan skulle jag vilja att utbildningsbidragen för dem som fostrar elitspelare blir större. Det skulle öka incitamenten för mindre föreningar att samspela med större föreningar, samtidigt som det ställer krav på värvande förening att värna om spelaren.

– Tillgången till planer och träningstider måste förbättras. Där ligger vi efter gentemot resten av Sverige, men också i jämförelse med resten av Europa.

4. Finns det några risker för Stockholmsfotbollen på sikt? 

– Ja, multiidrottandet blir lidande av att fotbollen gasar. Om antalet träningar, läger, och matcher ökar så blir det mindre tid till annat.

– Sedan finns självklart risken att kostnaderna kan stiga betydligt när fler föreningar anställer personal.

– Slutligen är bristen på yta ett problem eftersom fotbollen riskerar att få tacka nej till att ta emot fler barn. Det är också en rejäl utmaning för en tränare att leda ett pass med 20 spelare på en åttondels plan. Långt ifrån alla klarar det. Det höjer kravställningen på tränaren vilket rimligtvis ökar kostnaderna för spelarna.