Intervjuserie: Fotbollsutvecklare del 3

Han har vigt mer än halva sitt 46-åriga liv åt Kallhälls FF. De tre senaste åren på betald heltid. Det han inte vet om föreningen är förmodligen försumbart.

– Jag brukar säga att vi är en förening från landet. Med det menar jag att man inte är rädd för att ställa upp och göra saker tillsammans. Men för en klubb av den här storleken är det inte alla förunnat att ha den här lyxen, säger han och nickar mot kollegan Helena Karvonen.

Hon fick jobb som administratör för cirka ett år sedan. Då hade Patrik Olsson redan gjort två år som anställd föreningskonsulent i Kallhälls FF. Tillsammans drar de till stor del runt den dagliga verksamheten på och kring Bolindervallen via föreningens så kallad Sportråd, där kansliet med sitt nyrenoverade kontor fungerar som fysiskt nav.

Att det är en välmående förening, åtminstone till det yttre, är det svårt att ta miste på. Kaféet är välfyllt. Materialet ser fräscht ut och två heltidsanställda skvallrar om en ekonomi som mår bra. Men för bara sex år sedan var Kallhälls FF nära nedläggning. Siffrorna var röda. Ordförandeposten var lika attraktiv som en dunjacka på Bali. Det fanns, som Patrik Olsson utrycker det, ingen ”som ville ta tag i det”.

– Men det vände med ett par eldsjälar, bland annat vår nuvarande ordförande Elin Höök, som då klev in som vice ordförande och Magnus Forsberg som var ordförande fram till i år. Sedan dess har vi fått ordning på mycket. Inte minst vår satsning på ledare.

På frågan om hur viktiga ledarna är blir Patrik Olsson glasklar:

– De är viktigast. Faktum är att spelarna kommer i andra hand. Det var ett strategiskt beslut vi tog för cirka tre år sedan. Träna för tränare. Vi kan utbilda spelarna hur mycket vi vill men om vi inte utbildar ledare kan vi inte förvänta oss att spelarna utvecklas. Sedan dessa har vi gått igenom alla ledares kompetens och tittat på allt vi gjort tidigare. Kallhälls FF:s sportråd, där jag och Helena ingår, satsar i princip bara på att coacha och stötta tränarna. De får i sin tur ansvara för spelarnas utveckling, med verktyg från föreningen, säger Patrik Olsson.

– Mycket handlar om att underlätta för ledarna i allt, från träning till att ansvara för kiosken. Eller att bara finnas där som bollplank, säger Helena Karvonen.

I februari i år annonserade Kallhälls FF sin kanske största satsning någonsin på ledarsidan. Föreläsningar med idrottspsykologen Johan Fallby, internutbildningar i effektivare träningar och samarbete med externa partners där målet är att öka kunskapsnivån på hela tränarsidan.

– Till en början körde vi på från vår sida i sportrådet. Vi var tvungna att komma i gång. Men därefter har vi gjort ledarna mer och mer delaktiga. Nästa år blir det ytterligare fokus på att lyssna på ledarnas och i förlängningen spelarnas behov, säger Patrik Olsson.

Föreningen har idag drygt 800 medlemmar. Av de cirka 220 ledarna är 160 föräldratränare och 60 ungdomsledare. Patrik Olsson delar in den första kategorin i fyra olika typer:

1. Youtubetränaren. Kommer in med en oerhörd ambition och lust, men tar ganska snabbt slut. Har oftast en brinntid på i snitt två år.
2. Den aktiva föräldern. Kan ofta sakna kunskap, men är driven och uthållig som person och kan då hålla på upp till tio år som ledare.
3. Den före detta spelaren. Hen vill gärna spela genom sina barn och har lite svårare att anpassa sig. Vill köra sitt eget race och brukar hänga med i fem, sex år.
4. Den oskolade. Ansluter ofta redan i knatteskolan, men glider ganska snart över i en annan roll i det egna barnets lag.

Även om mycket fokus läggs på föräldratränarna vill Patrik Olsson lika gärna prata om de 60 ungdomsledarna i föreningen. Det är dem han och Helena Karvonen är mest stolta över. Kallhälls FF var tidigt ute med att göra ledare av unga spelare, och för såväl föreningen som för svensk fotboll generellt tror Patrik Olsson att ledarrekrytering är en ödesfråga.

– Jag sa för två år sedan att jag inte tror att vi har några ideella tränare kvar om tio år. Det står jag fortfarande för. Därför måste vi se till att säkra upp med duktiga unga ledare som mot ett mindre arvode tar sig an uppgiften, säger han och blir för första gången under samtalet lite fundersam.

– Alla har så mycket att göra. Och alla de människor som nyligen har kommit till Sverige hittar av olika skäl inte in i föreningslivet. Ett hinder är språket, ett annat att många inte har samma föreningsvana som vi infödda har vuxit upp med. Det är en framtida utmaning att blir bättre på att slussa in och integrera folk i föreningen.

I höst har Kallhälls FF lag i alla ålderskullar upp till dam- respektive herrlag. På ledarsidan beskriver Patrik Olsson det krasst som ”bra, upp till 14-årslagen”. När lagen skiftar till den största spelformen händer något.

– Förklaringarna varierar, men en del upplever nog att de har gjort sitt som tränare när det är dags för 11v11. Att spelarna behöver höra en ny röst och att de kanske saknar kompetens för att lyfta laget ett snäpp till. Där ligger också en boll för oss att ta hand om.

Både han och Helena Karvonen upplever att de har tid för alla ledare. Utöver den löpande dialogen med ledarna försöker någon från sportrådet besöka alla lag minst två gånger per år. Utmaningarna kan handla om allt från att hantera barn med NPF–diagnoser till rotationsträning mellan närliggande årskullar och sammanslagning av lag med för små trupper.

– Sedan får vi hantera en del relationsproblem. Ibland kan det vara ledare som hamnat på kant med varandra, utmanande föräldrar eller att man bara behöver hjälp med något som rör själva fotbollen, säger Patrik Olsson.

Om det är något han har lärt sig genom åren, så är det att det inte lönar sig att tjata. Istället för att skicka mail med ”dåligt samvete-pilar” till ledare som man exempelvis vill ha till en kvällskurs, så väljer Patrik Olsson hellre en liten och hängiven deltagarskara än en större där några känner sig tvingade att komma.

– Det ger inget att tjata. Det är mycket bättre att ta vara på dem som verkligen vill bidra med det de kan och låta dem växa så mycket det går. Ibland kanske man inte vill vara tränare, men då finns det annat att göra. Numera har vi föräldrar som ansvarar för hållbarhet, som anordnar loppisar och andra aktiviteter. Det enda vi har gjort är att stötta med råd och i vissa fall lite pengar, säger Patrik Olsson.

Han och Helena Karvonen börjar snegla på varandra. Utanför kansliet väntar ordförande Elin Höök och en konstgräsleverantör. Ett krånglande underlag måste åtgärdas före vinterns intåg. Patrik Olsson dricker snabbt upp det sista kaffet.

– Vi ser hur många växer i sina roller. Både som ledare och som personer, och det är väldigt fint. Vår uppgift är att göra det lättare för dem hela tiden, att få dem att orka, säger han och skyndar efter kollegan till den krisande konstgräsplanen.

Läs de tidigare artiklarna om fotbollsutvecklare
Del 1: Åsa Wiksten, Täby FK
Del 2: Fredrik Persson, Tullinge TP