Ny artikelserie – ledarskap

I slutet av 2021 tackade Dennis Gabrielsson för sig. Han hade gjort fyra år i Djurgårdens IF, de två sista som tränare för F19-laget. När beskedet meddelades på en samling grät flera av spelarna öppet.

– Det är så klart hedrande att jag gjorde avtryck och det är en signal om att vi tillsammans lyckades skapa en miljö där man trivdes, säger Dennis Gabrielsson som numera är bosatt i Kumla och tränar Örebro SK:s damlag.

Han har svårt att sätta fingret på hur han själv bidrog till att skapa en varm relation till tjejerna i Djurgårdens F19-lag. Resultatmässigt gick det bra. Flera av spelarna lotsades vidare upp till damlaget. Men förklaringen finns nog snarare i vad en av spelarna ger uttryck för. ”Dennis är alltid närvarande och lyssnar. Han sätter människan främst.”

– Jag reflekterar mycket över hur jag uppfattas som ledare. I grunden vill jag ansvara för en grupp människor som gillar fotboll, snarare än en grupp spelare. Det är ännu viktigare när det handlar om ungdomar, som kanske inte ens är säkra på att de vill satsa, säger han.

INSPIRERAS AV PITEÅ–STELLAN

I samtalen med spelarna handlar mycket om det som händer utanför planen. Om hemmasituationen. Om plugg och relationer. Om drömmar och andra mål bortom fotbollen. Det handlar om att försöka hjälpa spelarna att få helheten att funka, menar Dennis Gabrielsson.

– Sedan finns det en inre motsättning på den nivå där jag befinner mig. Alla vill ha speltid, men alla kan inte vara på planen. Där är det viktigt att skilja på sak och person. Bemötandet av en individ får aldrig bero på hur mycket speltid den får.

Inspirationen kommer från olika håll. Han menar att vi lever i ett samhälle där det mesta är uppfunnet. Han adderar bitar till sitt ledarskap från saker han snappar upp under en föreläsning, från tränare han själv haft och från intervjuer med kända coacher.

– Om jag måste nämna en ledare som påverkat mig så får det bli Stellan Carlsson, som numera tränar Piteås damlag. Hans sätt att hantera människor är fantastiskt. Han har ett lugn. Han är saklig, tydlig och väldigt bra på att förstärka positiva beteenden hos människor.

SPELARNA BETYDER MYCKET

Att utveckla sitt ledarskap är en ständigt pågående process för Dennis Gabrielsson. Trots sin ringa ålder har 34-åringen med rötterna i Klintehamn på Gotland en gedigen tränarbakgrund bakom sig. Via olika lag i FC Gute, rollen som spelarutbildare på Gotlands FF, hamnade han i Stockholmsfotbollen år 2018. Förutom utbildning, inspirerande böcker och föreläsningar försöker han hela tiden få input av sin omgivning i det omedelbara mötet med människor. Inte minst från de spelare han jobbar med.

– Jag frågar mycket, både kollegor och spelare. Jag vill ha kritik för att kunna bli bättre. Att ta till sig spelarnas åsikter och tankar är superviktigt. Jag måste ju anpassa mitt ledarskap till de människor jag har runt omkring mig. Annars blir det hyckleri, om jag samtidigt pratar om vikten av att se människan.

Ibland målas det upp en bild av den stoiske tränaren som den som alltid ger och finns där utan krav på motprestation. Men det är oftast lika mycket energi som sprids från spelare till ledare, menar Dennis Gabrielsson.

– Med yngre spelare handlar det även om ett vuxenansvar, att stötta medan de är i en ålder då de behöver det extra mycket. Och det är jättepositivt att jag upplevs som viktig. I grunden handlar det om att jag bryr mig om dem. Men man får inte glömma att spelarna också betyder mycket för mig. Den positiva känslan går åt bägge hållen. 

GRÄNS VID DEN EGNA KOMPETENSEN

Dennis Gabrielsson menar att ju skickligare spelare du har, desto mindre behöver du kunna instruera i fotboll. Därför förordar han att huvudtränare på hög nivå snarare bör vara bättre som ledare än som tränare. Den senare kompetensen går att plocka in utifrån.

– Däremot kan jag tänka mig att yngre lag skulle vara betjänta av att ha de bästa instruktörerna. Med det menar jag inte att man inte ska ha en nära relation till spelarna i unga år, men de har ofta en trygg miljö via föräldrar och andra vuxna som stöttar. I de tidiga åren kan en riktigt skicklig instruktör göra skillnad, få barnen att utvecklas och skapa en stark kärlek till fotbollen.

Just på breddsidan tror Dennis Gabrielsson att föreningarna behöver bli bättre på att stötta tränarna. Fortfarande är det alltför ofta förekommande att en ensam förälder som har tagit på sig tränarrollen får en bollsäck, ett gäng koner och en inte alltid optimal träningstid.

– Det har blivit bättre, men det skulle vara bra med fler stödfunktioner. Sedan behöver föreningarna trycka på vikten av att man som tränare också utvecklas som människa och mår bra av uppdraget.

Tycker du själv någonsin att ansvaret är betungande?

– Nej, aldrig. Däremot finns det situationer som är tunga. När jag exempelvis inte kan hjälpa någon som behöver hjälp. Då blir jag självklart orolig, men jag skulle aldrig byta bort ansvaret.

– För mig finns ingen annan gräns för hur mycket jag kan engagera mig än min egen kompetens. När jag inte har den kunskap som krävs för att kunna stötta och hjälpa en spelare, så får jag se till att vi hittar någon som har det.

Hur ska vi få fler kvinnliga ledare?

– Bra fråga. Mitt svar är att jag inte vet, men jag tror att man tydligt behöver visa att man kan bli ledare. Kanske genom att fånga upp tjejer i tidig ålder och försöka få dem att nappa på att bli ledare innan de slutar som spelare.

Text: Juan Martinez/Oiga AB
Bild: Daniel Lubner