Bollvirtuosen som aldrig slutar spela

- Jag tränar aldrig, jag bara spelar matcher! Har jag matcher varje dag så spelar jag varje dag. Att jag orkar mycket och att jag spelar mycket, beror nog på att jag är rätt så smal, att jag är skadefri, men framför allt att jag spelar så mycket som jag kan för att… fotbollen, vännerna, och känslan är helt underbar!

Javier Herbozos spelarkarriär inleddes i Lima, Peru där han bodde tills han var 23 år. Till en början sparkades det boll, jonglerades och nickades i garaget, innan Javier vågade sig ut till den tuffa fotbollsmiljön på gatan som rådde i Lima.

När vägarna bar till Sverige, hamnade Javier i Amauta.
- Det var ett peruanskt lag som höll till i division 8 som det fanns på den tiden. Jag har bytt klubb några gånger och har spelat med Libertad i Jakobsberg, Kärrdal samt Kallhäll (kom upp i division 5). Sedan, när barnen var små, har jag spelat i olika lag i Korpen och i olika oldboysserier.

På senare tid har det åter igen varit aktuellt med spel i StFF:s serier.
- Jag har spelat 11-manna med FC Tolkarna, Oranje, All Stripes och nu med Top FC. När jag fyllde 50 år, tänkte jag att jag inte kommer kunna spela lika mycket - eller lika bra som tidigare. Men då började jag att spela oftare och min fysik och känsla blev bättre.

Hur reagerar motståndarna?
- Ibland har jag haft långt, grått skägg och då blir de definitivt förvånade. Oftast, om någon frågar, svarar jag att jag är 10 år yngre än vad jag är och de blir ändå förvånade. Så tänk dig om jag skulle säga hur gammal jag egentligen är!

I början av Javiers karriär var han en offensiv spelare som trivdes i anfallet och som mittfältare. Sedan blev det positionen yttermittfältare.

- Jag tycker det är roligt att springa fram och tillbaka, att orka hela vägen en hel match har aldrig varit ett problem. På den sista tiden har jag mestadels spelat back, vilket är fint då man måste vara smart. Tiden sätter sina spår i rörligheten, men framförallt i explosiviteten, så snabba anfallare måste stoppas smart, annars kan det vara kört. 

Du har inte tänkt att byta till gåfotboll?
- Nja, jag vet att det är populärt och det är så roligt att det blivit så, men så länge jag kan spela i alla möjliga sammanhang, mot oldboys eller mot unga spelare så kommer jag att fortsätta. Och när jag inte kan springa så mycket, då tänker jag stå i mål. De få gånger jag har varit skadad, har jag stått rätt mycket i 7-manna mål och det är roligt. Jag tänker gå i fotbollspension mellan stolparna. 

Varför är just idrotten fotboll så rolig?
- För att det är mycket psykologi i den. Du kan vinna eller förlora matcher som du aldrig trodde du skulle göra. Dessutom är jag en spelare som alltid vill göra lite extra fina inslag med bollen och kanske det är det folk mest minns.

Du har spelat i Stockholm All Stripes som 2007 blev det första hbtqi-laget i seriespel i Sverige. Vad innebär det?
- Det innebär otroligt mycket, inte bara för hbtqi-rörelsen utan också för ett helt samhälle. Alla ska vara lika och ha samma möjligheter, oavsett. Fotbollsplanen är som ett litet samhälle där alla, exakt alla, som springer efter bollen har precis samma chans att göra mål eller att göra en målpassning. 

- Sverige är ett fantastiskt land och detta lag är ett perfekt exempel på hur långt man har kommit när det gäller toleransen, gemenskapen och acceptansen, konstaterar Javier.

58 år ung är ändå Javier Herbozo ett unikum i svensk fotboll - om man räknar bort gåfotbollens deltagare. Det är i Top FC i division 7 ni kan spana in denna löpstarka åldermans aktioner på planen.

Läs mer om Stockholm All Stripes Sports Club här.