Fler kvinnor som tränare – ett framgångsrecept för Mälarhöjdens 50/50-fondsprojekt

En aktivitet som genomfördes i samarbete med Mälarhöjdens skola var att ingå i skolans aktivitet Move on up. Programmet riktade sig till elever i åk 3 och erbjöd olika former av aktiviteter för att främja rörelse och lek med boll.

Här var Frida Fredblad från föreningen med som ledare och vi passade på att ställa några frågor till Frida.

– Man kan väl säga att jag är en aktiv mittspelare, nyfiken och sugen på nya utmaningar, med allt vad det innebär. Jag har alltid gillat ledarskap och att vara del av det som händer. 

– Just nu är jag tvåbarnsmamma på 31 år, jobbar som UX-designer (användarupplevelsedesigner red. not.) och tillgänglighetskonsult. Utanför det spelar jag fotboll sen barnsben, under ett antal år har jag varit aktiv tränare i Mälarhöjdens IK och ledare inom en del projekt för att jobba med barn i rörelse. Jag har en tanke om att hoppa på de utmaningar som verkar spännande och ges. Vilket också gjorde att jag fick möjlighet att vara med på denna roliga satsning. 

Vad har du haft för uppdrag i projektet och vad har det inneburit?

– Jag har varit delaktig i projektet Move on up på Mälarhöldens skola. Vilket var superkul. För mig har det mest inneburit roliga saker. Allt ifrån att ”brainstorma” fram olika övningar och spännande utmaningar som engagerar och aktiverar både tjejer och killar.  Det har varit en utmaning i att finslipa momenten från gång till gång. Men i det stora hela så har det vart mest kreativt och energigivande. 

 Berätta om någon upplevelse du vill förmedla från ditt ”uppdrag”.

–  Jag minns första gången när vi började med att kasta ut tennisbollar högt på fotbollsplanen som eleverna skulle fånga och löpa en hinderbana för att kasta i en korg. Eleverna hoppade in en efter en, utan att vi samlats, förklarat eller sagt ett endaste ord så rusade flera elever in på plan och fattade direkt vad det var frågan om. Medans jag slussade in de lite mer försiktiga eleverna så de också kände sig sedda och inbjudna. Det är underbart att vara med i en sån explosion av aktivitet. Från lugn tom plan till ett hav av bollar och barn. 

– De roligaste momenten har just varit de aktiviteter då vi jobbat utanför barnens bekvämlighetszon i ett neutralt läge där ingen redan kan regler eller trix, alla blir nybörjare. Exempel på det var just bollregnet jag berättade om, som också lockade flera elever i olika åldrar att vara med. Även sommarpulka och blindfotboll var omtalade aktiviteter och spännande moment som skapade intresse och öppnade nyfikenheten.

Ett annat skolsamarbete som startat är Hamnen Rörelse med Hägerstenhamnens skola där inriktningen har varit att ha kul med boll och fokuserat på flickor som inte gillar bollar. Alla har fått känna på och också fått chans att känna att det är kul. Klas Fältström, ordförande i klubben och ansvarig för Ellevio-projektet, berättar om glädjen i möjligheten att förändra en ung persons känsla från rädsla till glädje. Att som fotbollsledare få möjlighet att för barn i skolan visa på glädjen med fotboll och vad den kan skapa i form av en social och rolig fritidssysselsättning.

En tredje del som vi gärna lyfter i projektet är Miniskolan där föreningen arbetat med kvinnliga förebilder genom att engagera spelare från föreningens dam- och äldre flicklag. Förhoppningen var att detta skulle locka fler tjejer att testa fotboll via föreningens fotbollsskolor. Det visade sig att satsningen gav resultat, till exempel var det fler flickor än tidigare på fotbollsskolorna, en ökning med cirka 25 procent, och på Miniskolan var 11 av 15 instruktörer kvinnor.

En tjej som var instruktör i Miniskolan var Wilma, vi var lite nyfikna och ville veta mer.

Wilma, berätta, vem är du?

– Jag är en 19-årig tjej med ett stort intresse för fotboll och egentligen haft det redan sen femårsåldern. Därtill så har jag spelat fotboll i flera år i Mälarhöjdens IK och är fortfarande aktiv i föreningen, men i dagsläget ”endast” som fotbollstränare för ett mixknattelag födda 2015. 

Du har ju varit aktiv som ledare i Miniskolan. Vad har du haft för uppdrag och vad har det inneburit? 

– Miniskolan riktar sig mot barn i den yngsta åldern, där; gemenskap, glädje och utveckling står i fokus. Fotbollsskolan ska inte symbolisera ett måste för barnen att utföra, utan mitt mål som tränare är att välkomna varje barn med öppna armar och skapa ett band med var och en. Mitt uppdrag är såklart att vara pedagogisk, lyhörd och förstående. Jag uppfattar det som att Miniskolan har en betydande roll på flera barns utveckling och syn på fotbollen, som genererar i något positivt oavsett kön. 

Berätta om någon upplevelse du vill förmedla från ditt ”uppdrag”.

– Första året jag var med på Miniskolan blev jag tillgiven gruppen: Pojkar/Flickor födda 2015. Gruppen hade en jämn fördelning av könen, där jag upplevde att flera utav flickorna visade sig vara mer blygsamma och inte tog för sig detsamma som pojkarna. Successivt började flickorna visa mer och mer. Sista dagen av Miniskolan delas medaljer ut, föräldrar vill ta foto på sina barn och med mig. Upplevelsen jag inte glömmer är hur några av flickornas föräldrar berättar om deras konversationer vid middagsbordet, där jag involveras. Det rörde sig om en tacksamhet och ett nytt intresse som hade skapats hos flickorna. Från att ”testa och gå på Miniskolan” till att genuint börja gilla fotboll. Det roliga är att tjejerna fortfarande spelar och att jag är deras tränare. 

Vad tror då Wilma och Frida kan öka antalet flickor till fotbollen?

– Jag tror starkt på kvinnligt ledarskap, där mammor och storasystrar ska engagera sig mer, då det med stor sannolikhet leder till förebilder. Sen är det nog viktigt att fokusera på sammanhållning och synen på fotbollen. Det ska väckas ett intresse som ska kvarstå, men ett intresse kommer aldrig kvarstå om fotbollen börjar ses som ett tvång eller där negativitet uppstår. Men beröm, stöttning och sammanhållning håller kvar fler. I Mälarhöjden ska jag försöka engagera mig ännu mer som tränare och lägga stor energi på att alltid finnas där och hoppas det tillkommer fler tjejer till laget och som stannar, berättar Wilma.

– Svår fråga, men jag tror det är viktigt med förebilder. Under min fotbollstid har jag alltid sett upp till de större spelarna och velat nå dit. Att få upp intresset tidigt tror jag är ett vinnande koncept. Även om de inte spelar hela livet. Men att börja spela tror jag handlar mycket om att prova på. Kanske bjuda in några från lokala damlaget som tränat och spelar lite med dem. Att klubbarna tar in spelare på alla på olika nivå och värnar om bredden, förklarar Frida.

– Att få tjejer att fortsätta tror jag handlar om att se till individen och jobba med att sätta mål tillsammans med barnen. Vad vill man och vad kan vara bäst för personen i fråga. Inte bara när det kommer till utveckling utan också låta de involveras i momenten på träningen. Få tränare att förstå och våga prata om de psykiska och fysiska delar som unga tjejer kan gå genom. Allt från stress, sociala konstellationer och kroppsförändringar. Men det förutsätter att man har en trygg grupp och personer man kan lita på, fortsätter Frida.

– I Mälarhöjden vore det intressant om damlaget skulle arrangera en ”prova på dag” där man får prata och lära sig av dem. Både för nybörjare och spelande tjejer. Motivera och involvera kvinnliga ledare.  Jag vet själv att det kan vara svårt att ta plats i en grupp med manliga tränare som har sina mål, visioner och erfarenhet, avslutar Frida.

Vad drar ni två kvinnliga ledare för lärdomar av projektet?

– Det är lätt att favorisera, omedvetet, men försök att ”se alla i rummet”. Bara för att några barn är lite blygare och inte vågar visa sina talanger från första början betyder det inte att de är sämre. Utan visa att du finns där som tränare, ge dem lika mycket uppmärksamhet, för då vågar de ta för sig mycket snabbare. Det är viktigt för det sociala och skapar en snabb sammanhållning för laget, tipsar Wilma om.

– Något jag tycker vi lyckades bra med är just att hålla det enkelt. Alltid fokus på barnen, vilket förutsätter att man är förberedd med material, alternativt om man kan ha någon som fixar med materialet medan man har koll på barnen. Variera tempot i aktiviteter och håll reglerna enkla och korta. 

– När barnen får utmanas i att gå utanför sin bekvämlighetszon och alla provar på något nytt. Som jag nämnde tidigare tror jag på att hitta neutrala aktiviteter där ingen kan briljera. Använd också material som barnen inte är vana att använda i aktiviteter, var lyhörd för spontana idéer och utveckla och finslipa hela tiden aktiviteter. Känns som att listan kan bli lång. Men mina bästa tips är att ha full fokus på barnen, håll det enkelt och ta fram barnet i dig och alla vuxna som är med, är Fridas råd.

Vi frågade projektledaren Klas Fältström vad han har dragit för lärdomar av projektet och kan rekommendera andra föreningar att arbeta med för att stärka flick- och damfotbollen?

– Att det går att få barn som är ointresserade av bollar att tycka det är kul och att det fortfarande är svårt att få med tjejer på spontanfotboll. Kan vara bra med egen tid på skolplanen, det är dock inte optimalt. Jag tror man måste prata med killarna och tjejerna, till exempel på fritids och sedan gå ut på planen.

– Jag tror också att vi måste arbete för att få fler kvinnliga ledare och förebilder och att det är viktigt att involvera även yngre tjejer i upplägget för träning och match.

Vi önskar Mälarhöjden lycka till i sitt arbeta med att öka antalet fotbollsspelande tjejer och kvinnliga ledare. Vi hoppas också att föreningens starka önskan att med föreningens flicklag kunna åka till Aroscupen i sommar går att genomföra. Resan är en del i projektet och ett sätt att stärka gemenskap och få fler tjejer att stanna i verksamheten. Resan fick dock ställas in 2020.  Nu håller vi tummarna!

Text: Kicki Bellander

Foto: Mälarhöjdens IK Fotboll

Ansök och läs mer om Ellevio 50/50-fonden