Tveeggad utveckling - arvoderade tränare

Det kanske är att ta i, men för 10-15 år sedan var det knappt någon fotbollsklubb i Stockholm, förutom elitklubbarna, som använde arvoderade tränare för barn- och ungdomslag.

Idag är det tvärtom: Det är få klubbar som endast använder ideella tränare. StFF:s enkätundersökning (se tidigare artikel) visar att närmare 80 procent av de svarande klubbarna har eller ska skaffa arvoderade tränare.

Kenneth Öberg, sportchef på StFF:

– Ja, det är en stor förändring som har skett, och som är unik för Stockholm. Den skiljer sig väsentligt från övriga Sverige. Den speglar väl också samhällsutvecklingen i Stockholm. De främsta orsakerna är tidsbrist, högre förväntningar och krav från föräldrarna.

– Och samtidigt ser vi ju en ökad vilja att betala sig ur situationen.

Bristande kontinuitet

Utvecklingen är tveeggad. Den har självfallet både sina för- och nackdelar. Det vittnar nästan alla som StFF har varit i kontakt med.

Till det positiva hör att man genom arvodering har lättare för att ordna tränarförsörjningen. Det minskar bekymren till viss del för sportchefer och kanslipersonal. Externa, välutbildade tränare ger dessutom högre kvalitet på träningar och verksamhet. Och det leder i sin tur till bättre spelarutveckling.

Men problemet, det negativa, är att dessa externa tränare är svåra att hitta. Efterfrågan är stor och utbudet av bra tränare är litet. Åtminstone för breddlag som inte utmärkt sig på något sätt.

Det menar Niklas Gissberg, fd sportchef i Reymersholms IK:

– Det är ett tufft letande. Många vill ha ett div 1-lag, de ska spela 11-manna och så vill de ha 10 000 kronor i ersättning. Så de går ju bort. Så vi får titta mer på unga tränare, kanske egna spelare, som har en stark drivkraft och som kan tänka sig att ta ett lag i Reymers som ett första steg i karriären.

– Samtidigt vill jag poängtera att de arvoderade tränare vi har haft har varit bra. De har lyft många lag och i år har vi vunnit flera serier!

Ett annant problem för Niklas Gissberg är att "karriärtränare" vill komma vidare.

– Jag skulle säga att våra arvoderade tränare stannar i snitt två år. Och då blir det tufft med kontinuiteten.

En ekonomisk belastning

Det finns en annan sak för fotbollsrörelsen att fundera över: Arvodering ger ökade kostnader för föräldrarna.

När Centrum för idrottsforskning, CIF, för några år sedan undersökte hur LOK-stödet fördelades på klubbar i landet, såg man att de barn som idrottade mest kommer från kommuner nära större städer med en stor andel högutbildade föräldrar med välbetalda arbeten.

Samma rapport visade att kostnaderna för att vara med i en idrottsförening, särskilt i storstäderna, steg.

Aila Ibanez Mencüc– Orsaken var ökade krav på föreningarna att vara mer professionella, vilket har lett till att de har anställt kanslipersonal och utbildade tränare, förklarar Aila Ibanez Mengüc, verksamhetsutvecklare på Riksidrottsförbundet.

Hon menar att den ökade kostnaden kan slå hårt mot vissa barn:
– Man får inte glömma bort att i upptagningsområdet för en klubb finns det olika ekonomiska förutsättningar. Och högre kostnader kan ju till sist bli en för stor belastning för en familj oavsett ekonomi.

Höjd kvalité, minskad klubbkänsla

Till sist kanske man ska titta in i framtiden. Vad händer med klubbkänslan när alla tränare är arvoderade och allt färre föräldrar jobbar ideellt?

Det är en lång bit dit så klart, men IFK Stocksund har tagit steget fullt ut. De har beslutat att alla deras tränare ska vara arvoderade och att alla i klubben ska få akademiträning.

– Vi upplevde att det skulle bli en högre kvalitet om vi bara använde arvoderade och utbildade tränare, och vi tycker att vi har fått det. Men våra lagledare, kassörer med flera är ju föräldrar, så en viss klubbkänsla finns kvar, säger sportchefen Johan Israelsson.

– Men den är självfallet mycket mindre än i Lindsdals IF utanför Kalmar, klubben jag kommer från. Där var det stort engagemang för klubben. I Stocksund finns det dock en lagkänsla bland föräldrar och barn. Jag tror att samma utveckling finns också i många andra klubbar i Stockholm.

Och hur är klubbkänslan bland de arvoderade tränarna?

– Den är mer sällsynt. De ser det mer som ett uppdrag, ett jobb, svarar Johan Israelsson.

Fördelar

1. Ordnar tränarförsörjningen.
2. Ger jobb/karriärstart för unga.
3. Bättre träningar, bättre resultat.
4. Neutralitet (föräldratränare gynnar de egna).
5. Man kan ställa krav.

Nackdelar

1. Blir dyrt för föräldrarna (alla har inte råd).
2. Dålig kontinuitet (arvoderade tränare stannar i högst några år).
3. För stort fokus på sportsliga resultat.
4. Svårt att få fram bra tränare till breddlag.
5. Ger bristande klubbkänsla.

Text: Anders Falkirk och Juan Martinez