Tre klubbar

Men det går att få dem att ställa upp. Det menar Raymond Rachid, sportchef i Norrtulls SK. Han berättar att klubben har hittat en modell som gör att man inte har drabbats så hårt av det "ideella underskottet".

– Vi får dem att ställa upp och träna de yngre lagen. Numera har vi föräldratränare för våra 5-spelslag och de yngre 7-spelslagen. Där jobbar vi med utbildningar och har även årsgruppsansvariga som är på plats för att stötta.

– När spelarna börjar närma sig 12 års ålder så upplever vi att det ställs större krav på tränarrollen än vad som mäktas med. Det har gjort att vi har valt att använda oss av arvoderade tränare, säger Raymond Rachid.

– De ska vara utbildade och ha den kompetens som vi tror är gynnsam för verksamheten. Här är föräldrarna aktiva som lagledare och i föräldragrupper runt lagen.

Hur rekryterar ni de arvoderade tränarna?

– Det sker genom kontaktnät, andra tränare som tipsar om klubben, och genom annonser. Och så försöker vi rekrytera äldre ungdomsspelare så klart.

Klubbkänsla och fickpengar

På Hagsätra IP, i utkanten av Stockholm, sitter Robert Isesund och arbetar med samma frågor. Han är sportchef i Rågsveds IF och ägnar mycket tid åt att hitta tränare.

Rågsved beskrivs idag som en förort med sociala problem, även om en viss gentrifiering och nytt bostadsbyggande har kommit igång. Närmare 70 procent av invånarna har utländskt påbrå och föreningslivet är svagt.

– Vi har en utmaning i att engagera en majoritet av föräldrarna här. Många känner sig osäkra. De kanske inte vill bli tränare på grund av att de upplever sig ha bristande fotbollskunskaper. Däremot är det viktigt för oss att föräldrarna ändå engagerar sig i lagledningen för att stötta en arvoderad tränare.

– Så vi försöker informera och medvetandegöra att ju fler som hjälps åt desto mindre blir bördan för alla inblandade.

Det positiva är att klubben har relativt lätt att få ungdomarna i föreningen att ställa upp. Robert berättar att många unga spelare känner för klubben och Rågsved som område, och vill hjälpa till. Och självfallet för att få lite fickpengar.

– Det är viktigt att vi fångar upp dessa spelare. Vi erbjuder utbildningspaket, vi lär dem våra sociala värden och försöker få dem att förstå att de kan ha nytta av att vara tränare. Det utvecklar dem själva. Men arvodena är symboliska.

Hur många arvoderade tränare har ni?

– Idag har vi arvoderade tränare till de äldre lagen, U13, U14 och U15, och alla kommer från de egna leden!

Självförsörjning en dröm

Lidingö räknas som en av Stockholms mest välbärgade kommuner. På Lidingövallen, nästan mitt på ön, håller IFK Lidingö till. Klubben är med sina drygt 3 000 spelare en av Sveriges största föreningar.

För drygt tio år sedan tog klubben beslutet att satsa på arvoderade tränare.

Trycket kom från föräldrasidan, som menade att kompetensnivån behövde höjas. Inte minst då närliggande Djurgårdens IF bedriver akademiverksamhet.

Men IFK Lidingö valde en egen väg, eller snarare två: en för akademilagen och en för breddlagen.

– I akademin är det utbildningen vi vill åt. Vi vill att tränarna är välutbildade inom fotboll så att vi säkerställer att utbildningen blir pedagogiskt bra, säger Magnus Bodsgård, sportchef.

– När det kommer till breddsidan handlar det inte alltid om tränarens utbildning, utan snarare om engagemanget. De spelarna och föräldrarna ställer inte samma krav på själva utbildningen.

Varje år anlitas ungefär 25 arvoderade tränare, under 2020 var fem av dem heltidsanställda. De hade hand om flera lag. Vid sidan om dessa satsar man, precis som Norrtulls SK och Rågsveds IF, på att utbilda unga spelare till ledare.

– I vårt projekt "Unga ledare" engagerar vi varje år cirka 75 ungdomar från 15 år och uppåt. I projektet internutbildar vi yngre spelare, men även före detta spelare. Ofta får de börja med att hjälpa till i knatteverksamheten.

– Drömmen vore självklart att vara helt självförsörjande på tränare, men vi har problem med att behålla våra unga ledare eftersom de ofta flyttar på sig.

Text: Anders Falkirk och Juan Martinez