Ständig kapprustning eller elitsatsningarna allt fler?
Här kommer del 3 av 5 i StFF:s artikelserie om arvoderade tränare. Elitsatsningarna blir allt fler. Likaså de arvoderade tränarna. Aila Ibanez Mengüc på Riksidrottsförbundet ser en allt tuffare konkurrens och själva tävlingsinstinkten som pådrivande orsaker.
Aila Ibanez Mengüc är verksamhetsutvecklare på Riksidrottsförbundet. Hon har sett de senaste årens utveckling mot allt fler arvoderade tränare. Och att de främsta orsakerna är tidsbrist hos föräldrar, mångas osäkerhet över sina fotbollskunskaper och ett allmänt lågt ideellt engagemang.
Hon vill dock lyfta fram en annan orsak: själva tävlingslogiken. Hon liknar den vid en ständigt pågående kapprustning, som nästan alla klubbar och ledare ägnar sig åt.
– Det är ju helt naturligt. För många är ju tävlan den främsta drivkraften. En tränare eller lagledare, vars lag nyss fått stryk, får höra att motståndarna tränar tre gånger i veckan kan lätt tro att lösningen är att de också ska träna lika mycket.
– Och det gäller även sådant att åka på fler cuper, ha egen fystränare eller arvoderad tränare.
Uppskruvat tempo
Aila Ibanez Mengüc menar att denna drivkraft är tydligare i storstäderna än i resten av landet.
– Det är mer uppskruvat i storstan. Konkurrensen är hårdare, klubbarna större och elitsatsningar vanligare än i mindre städer och på landsbygden. Jag tror även att stressen och själva livstempot i storstäderna driver på.
Fotbollsledare i Stockholmsområdet kan nog känna igen sig i den beskrivningen. Det är en snabb och hetsig utveckling, men går den kanske för snabbt? Har vi tappat något på vägen?
Aila Ibanez Mengüc tror det. Hon pekar på studien "Den lilla föreningens stora fördelar", gjord av Linnéuniversitetet i Växjö. Den visar till exempel att lag i mindre föreningar arbetar lugnare. De ser matcherna som en del i spelarutbildningen och den långsiktiga utvecklingen av både spelare och lag.
– Barnen och de unga spelarna ges möjligheten att utvecklas mer i sin egen takt istället för att jämföras med dem som utvecklas snabbast. Tränarna kan lägga tid på det som är bra på lång sikt och det som gör träningen rolig idag, säger hon.
Sociala kompetensen värderas lägre
Aila Ibanez Mengüc poängterar dock att varken hon eller Riksidrottsförbundet är kritiska till arvoderade tränare. De fyller flera funktioner, som att unga tjej- och killtränare kan avlasta stressade föräldrar.
Hon är dock bekymrad över inriktningen, att fokuset nästan hela tiden ligger på sportsliga resultat.
– Vi behöver en ökad och bredare kompetens. En bra tränare har kunskap inom fler områden än enbart det idrottsspecifika, i det här fallet fotboll. Dessutom är det viktigt att tränarna visar att de bryr sig om människan och inte bara spelaren.
– Den sociala kompetensen värderas till exempel inte lika högt, vilket är synd, säger Aila och tillägger:
– Vad är en ungdomstränares absolut viktigaste uppgift och bästa egenskap? Att få så många barn som möjligt att komma till träningen.
Text: Anders Falkirk och Juan Martinez