Månadens ledare: Melissa Besara ”Vi startade med öppna träningar”

IFK Tumba hade inte haft ett dam- eller flicklag på drygt ett decennium när Melissa kom in i handlingen. Det var inte självklart och vägen var inte spikrak till att börja i Tumbas verksamhet. Det var mer en "olyckshändelse" som förde månadens ledare till föreningen. Melissa var spelare i Assyriska FF i Södertälje där hennes far hade varit ledare i många år. Men när olyckan var framme gjorde en skada att fotbollsspelandet sattes på paus. När skadan var läkt blev det provspel i lokala lag, men det var inget som kändes rätt.

Efter ett tips och kraftigt påhejad av sin pappa blev det istället en tränarbana som startade. Organisationen Futebol dá força arrangerade en ledarutbildning tillsammans med Stockholms FF, RF SISU-Stockholm och Botkyrka kommun. Kursen var uppdelad i tre dagar där ett av tillfällena innehöll tränarkursen C-diplom.

När kursen var genomförd låg det nära till hands att testa sina vingar och bli ledare i ett lag. På förslag från Futebol dá força togs en första kontakt med IFK Tumba som ju har sin verksamhet i närheten av Melissas bostad.

– Jag åkte ner till IP och hade förhoppningar om att det skulle finnas ett lag. Men det fanns inget lag, varken dam- eller flick.

Föreningen ville gärna starta upp en flickverksamhet och med den nyexaminerade tränaren som ledare startades öppna träningar för flickor en gång i veckan.

– Sakta men säkert växte antalet spelare, sen kom det regelbundet 20-25 spelare. Sen sa dom att dom ville spela i en serie och köra lite matcher.

Det var det laget som blev nystarten på IFK Tumbas flick- och damverksamhet. Laget anmäldes till S:t Eriks-Cupen F16/19-serie och till Korpen. 2019 fick klubben bidrag från StFF:s och Ellevios 50/50-fond. Ett av målen i projektet, som Melissa var ledare för, var att starta ett damlag. Till årets säsong anmäldes ett lag till damer division 5. Stommen bestod av spelare från juniorlaget, men genom ett enormt jobb av månadens ledare blev truppen drygt 30 spelare.

– Jag påbörjade en rekryteringsprocess där jag började med de i min egen omgivning som är typ någon eldsjäl, jobbar på en fritidsgård eller har ett bra nätverk av unga och själv har spelat fotboll. Jag skalade ut och skalade ut och kontaktade varenda en. Men jag kontakta inte spelare som tillhörde något annat lag. Jag kontaktade även tjejer som jag minns från min barndom som spelade när dom var yngre. Sen hade dom vänner och deras vänner kom. Sen var vi plötsligt 30 pers.

Det var ingen homogen trupp som samlades för de första träningarna på Storvretens BP, åldersspannet var från 16 till 36 år och med olika bakgrund. Att få tag i spelare var mer grovgöra, nu blev det en helt annan typ av jobb – att få en spretande trupp till att arbeta och ha respekt för varandra. Här var det tur att coronapandemin svepte in och sköt upp starten av seriematcherna.

– Det var tur att det var en kort serie. Vår trupp slutade ju inte att växa, varje vecka var det nya ansikten och människor. Det var färre matcher och vi behövde bara hålla ut, sen kan vi jobba med det här i lugn och ro.

Det var inte bara lite kvickfix under de få matcher som spelades under höstsäsongen, utan redan under den långa försäsongen genomfördes olika aktiviteter för att få ihop laget. Här kom Melissas tränarfilosofi väl till pass.

– Så länge mina spelare mår bra och jag och spelarna har en bra relation till varandra, då kommer vi att prestera bättre på planen också. Det är lite som Futebol dá força är inne på. Det som sker utanför planen är extremt viktigt för att det ska gå ännu bättre på planen. För mig som ledare är du som spelare en väldigt viktig person för den gruppen du handskas med, speciellt med barn och ungdomar. Man sitter på en sån position att du kan bidra med så mycket mer än utöver sporten du är ledare inom.

Den filosofin applicerades på gruppen och ett lag började formas genom välbesökta träningar, träningsläger, miniträningsläger och andra gemensamma aktiviteter.

Resultatet visade sig på planen där laget gick obesegrade genom Dam 5 C. Målet nu är att det ska gå bra för laget, men det finns ingen speciell division i sikte. Det gick så bra första året, så man vet aldrig hur det kommer gå.

Det var inte bara att starta ett damlag som fanns med i projektet som gav stöd från Ellevios 50/50-fond, utan där finns även målet med att utveckla klubbens flickverksamhet. Fondens bidrag har verkligen gjort nytta.

– Ja, verkligen! Mer än vad jag kan beskriva. Förutom damlaget har vi fått en grupp som hjälpt oss att hitta ledare och med hjälp av marknadsföring. Detta har lett till att vi har fått ihop en stor trupp och det har lett till att vi har kunnat satsa mer på våra yngsta tjejer.

Föreningen och Melissa har bara byggt grunden till verksamheten, nu börjar det stora snickrandet till att få till en hållbar och bestående föreningskonstruktion.

Det är inte bara IFK Tumba Fotboll som är på rätt väg i sin utveckling månadens ledare tycker även att Stockholmsfotbollen är på rätt väg.

– För några år sedan kunde jag haft en bok att kunna läsa upp för dig, men nu har det blivit så himla mycket bättre. Det är många projekt och arbeten som görs nu. Det enda jag vill skicka med är projekten som görs är fantastiska, men se till projekten inte bara har ett start- och slutdatum, utan är det något som funkar ska man permanenta det.

Vi tackar månadens ledare Melissa för rådet och intervjun samt önskar henne och föreningen lycka till med det fantastiska jobb som görs.