Det finns många historiska arenor

Den rubriken har ett kapitel i Stockholms Fotbollförbunds jubileumsbok och Stockholm tenderar att ha många historiska arenor, då det är väldigt få nya idrottsplatser och fotbollsplaner som har byggts det senaste halvseklet.

Det var på Östermalm och Gärdet som de första idrottsplatserna fanns i Stockholm. En mindre sandplan på Svea Lifgardes IP som låg där Gustav Adolfsparken ligger idag, Lindarängens kapplöpningsbana på Gärdet där AIK bärgade föreningens första SM-guld, Idrottsparken var en modern arena med cykelbana, friidrottsfaciliteter, tennisbanor samt fotbollsplan men som ersattes av Stockholms Stadion, strax bredvid invigdes Östermalms IP 1906 som får ses som huvudstadens äldsta fortfarande existerande idrottsplats där det spelas fotboll.

I jubileumsboken finns egna kapitel om Råsunda, Stadion och Söderstadion, tre arenor där många minnesvärda händelser har inträffat. Bland annat har finaler i S:t Eriks-Cupen spelats på alla tre arenorna och Stockholms FF har haft sitt kansli i både Stadion och Råsunda. Till mångas sorg har Råsunda och Söderstadion rivits och gett plats för annan bebyggelse. Ersättningsarenorna Friends och Tele2 är exempel på nya anläggningar som har byggts de senaste 50 åren, men som inte är nostalgikernas favoritarenor.

Fotbollsintresset i Stockholm växte inte bara på Östermalm i början av 1900-talet utan även på de övriga malmarna och det fanns även fotbollsplaner i Gamla stan. "Tandpetaren" och "Gummans gård" var planer som låg vid Slottsbacken och användes av Storkyrkopojkarna och Nicolai IK.

Trots börskrasch och krigsoro var nog 30-talet det mest expansiva årtiondet för nya fotbollsplaner. Stadshagen, Kristineberg, Hjorthagen, Stora Mossen, Älvsjö och Zinkensdamm är några av de idrottsplatser som byggdes då.

Våren 1941 sattes publikrekord på "Zinken" när Reymersholms IK kvalade mot IFK Eskilstuna och publiksiffran uppgavs vara 11 543 åskådare, men enligt polisens uppskattning var det uppåt 17 000 som såg matchen. Folk stod på gatorna och många hängde i träden runt arenan när "Reymers" vann med 3-0 och gick upp i allsvenskan.

I september 1955 spelades den första el-ljusmatchen i Sverige. Det var Djurgården som mötte Gwardia Warszawa i Europacupen. Fyra år senare var det dags för allsvenska matcher i el-ljus, då hade även Råsunda fått lampor. På 60-talet blev det belysning på fler idrottsplatser till glädje för de lägre serierna och planerna kunde utnyttjas betydligt bättre.

Den första konstgräsplanen i vårt distrikt anlades 1977 på Råsunda IP. Men den första generationens konstgräs som bestod av en filtmatta blev ingen succé. Det var först i början av 2000-talet när den tredje generation lanserades med längre strån och med fyllning av gummigranulat som utvecklingen blev explosionsartad.

Fler kunde spela på ett bättre underlag och fotbollen blev populärare, men problemet blev att ingen ville spela på grusplanerna. I de flesta av våra kommuner saknas det planer för att täcka behovet, men skulle de planer som står oanvända med grus konverteras till konstgräs skulle behovet vara mättat. Nya idrottsplatser som sällan byggs nu för tiden skulle ju kunna vara en annan utväg.

Läs om de historiska arenorna i Stockholms Fotbollförbund jubileumsbok 1917 – 2017 skriven av Leif Ekstig med hjälp av Claes-G Bengtsson. "Det finns många historiska arenor", "Råsunda tre gånger om", "Ingenting har varit omöjligt på Stadion" och "Allt kunde hända på Söderstadion" är kapitel som handlar om våra klassiska fotbollsplaner.

Jubileumsboken kostar 249:- + ev. frakt. Boken beställs genom att skicka ett e-brev till: kansli@stff.se. Det går även att komma till StFF:s kansli och köpa boken.