Årsberättelsen 2019 – årets domare

Tidigare utsåg domarkommittén årets domare i fyra kategorier, men till 2019 ändrades det till två, årets distriktsdomare för damer och herrar. Moa Wettby och Bareq Sami är det som kan stoltsera med dessa titlar.

Årets distriktsdomare, damer – Moa Wettby

2019 är ett år som årets damdomare Moa Wettby sent kommer att glömma, men vi går tillbaka lite i tiden och börjar 2000. Det var året som Moa föddes en dag tidigt i mars. Älta var hemadressen och där är hon fortfarande hemmahörande.

På Älta IP började fotbollsintresset gro när det egna spelandet började i Älta IF:s fotbollsskola. När föreningen arrangerade en föreningskurs för 5 mot 5- och 7 mot 7-domare hade den då 14-åriga tjejen redan bestämt sig, att rollen som domare det ville hon gärna pröva på. Från början var det ingen satsning på någon domarkarriär, men det var kul och året efter premiärmatchen togs steget att gå en kurs för 9 mot 9-fotboll.

Vid 15-års ålder var det nära att årets damdomare hade lagt pipan på hyllan, men som tur var det inte två ledare på planen utan förnuft. Efter en match kom det ena lagets ledare fram till Moa och berättade om alla fel som hon hade gjort. Det andra lagets ledare hade hört och sett vad som hade hänt och hjälpte den ansatta unga domaren att skriva en rapport som skickades in till förbundet. Det felande laget kände på sig att de hade gjort något galet och efter någon dag kom ett blomsterbud med en bukett och ett kort med en ursäkt där hela laget hade skrivit sina namnteckningar.

Där var det nära att en lovande domarkarriär abrupt tog slut på grund av att en ledare inte kunde sköta sig. Som tur var hade Moa några matcher tätt in på som gick bra och hon kände, jag kan döma, det var ledaren som gjorde fel. Tyvärr är det nog inte många sådana här händelser som får ett så här lyckligt slut.

Med åren har årets domare också kommit till insikt med att det som ofta sägs är i ren frustration och är egentligen inte riktat mot domaren.

– Ju längre man dömer blir man mer mogen och man tar inte åt sig av det som sägs i frustration på planen, säger Moa.

Det positiva i att vara domare är klart övervägande. Moa gillar ju fotboll och kontakten med ledare och spelare är i de flesta fall väldigt bra med positiv feedback. En positiv inställning som hittills har fört Ältatjejen till att döma damer div. 2 och assisterande domare i damer div. 1/herrar div. 4. Under det innevarande året är det dags för steg-2 och förhoppningsvis provmatcher i en högre serie än dagsläget.

Parallellt med dömandet har en annan plats på fotbollsplanen funnits i hennes hjärta, den mellan stolparna. Det var inte helt naturligt att målvakt var det som stod högst på önskelistan, utan Moa fastnade helt enkelt där. Vid fyllda 15 var det många lagkamrater som slutade och det fanns inget naturligt lag och nästa klubbadress blev istället Enskede IK.

Nu har vi kommit fram till året 2019 som blev ett minst sagt händelserikt år för Moa Wettby. I april var det examen i Framtiden Fotbollsledare, en utbildning som pågår under ett år och arrangeras av StFF. En dryg månad senare åkte studentmössan på och tre år på Natur-Natur-linjen vid Värmdö gymnasium firades. Strax efter midsommar var det dags för särskild fortbildning för lovande domare vid Utvecklingslägret i Halmstad. När sommaren var över började Moa att jobba som lärare på Hanvikens skola i Tyresö. I oktober var det dags för JDM-final mot BP med ett silver som resultat. Vid årets näst sista månad var Moa en av två domare som av Kiwa Inspecta och Svenska Fotbollförbundet utsågs till årets unga domare. Priset togs emot under pompa och ståt vid Fotbollsgalan. Som bordsgranne fanns en viss Jonas Eriksson, inte en helt okänd domare. Vid årets sista månad återbördades Moa till moderklubben Älta IF som efter ett avhopp från ett lag högre upp i seriesystemet flyttades upp till div. 1, i samma serie som Enskede IK! I en förlängning av 2019 kom då den här utnämningen till årets damdomare i Stockholm 2019.

En sådan årssummering blir svår att toppa, men med en sådan aktiv och intresserad per- son skulle man inte bli förvånad. På frågan om olika mål i framtiden som domare, spelare och i arbetslivet, blir svaren ungefär likadana.

– Jag har inga direkta mål uppsatta utan vill hela tiden bli bättre och sen får man se hur långt man når, förklarar Moa.

Kan tyckas vara en något modest målbild, men om jag får sia tror jag att vi kommer att få läsa om årets damdomare vid fler tillfällen inom fotbollens verksamhetsområde.

Årets distriktsdomare, herrar – Bareq Sami

Årets herrdomare är ett utmärkt exempel på att idrotten är ett fantastiskt verktyg för integration. Fotboll var inget som Bareq Sami spelade när han som tioåring flydde med sin familj till Sverige från Irak, men som nyanländ känner man ingen och idrotten är en väg in i samhället. Bareq började spela fotboll för att lära känna nya vänner och Villastadens IF i Kristinehamn blev moderklubben.

Vid 16-års ålder började intresset för att spela fotboll att svalna och det blev en fyra mils färd längs Vänerns strand till Karlstad för att genomföra en grunddomarkurs arrangerad av Värmlands FF. Men det blev ingen blixtförälskelse för att bli domare, utan det dröjde nästan ett år innan visslandet på planerna runt om i "Lusasken*" började.

Det började lite trevande med lite ungdomsmatcher där en del föräldrar inte var riktigt nöjda med hur Bareq ledde matchen. Istället för att bli ledsen och sluta, blev reaktionen tvärtom.

– Det gav mig energi istället! Jag bestämde mig för att visa dem, jag kan visst döma fotboll, berättar Bareq.

Och belackarna fick verkligen krypa till korset. Den nu laddade domaren hade upptäckt att döma var något för honom.

– Det var som att man såg på fotbollen på ett annat sätt, sen var det även träning och man fick bra med fickpengar också, förklarar Bareq om hur kärleken till dömandet uppstod.

Nu blev domartillsättarna i Värmland överösta med ansökningar till matcher och i många fall där årets domare inte hade behörighet att döma. Ifall ingen sökte matchen kunde ju jag döma gick resonemanget. Till slut blev det en match i div. 7 med en domarobservatör på plats, betyget blev klart godkänt.

Sen har domarkarriären bara gått som på räls. Det är kanske fel uttryck för en person som har segelflygning som ett av sina största intressen. Efter genomgången steg-2 kurs blev det avancemang till sexan. Som nybliven div. 5-domare gick flyttlasset till Stockholm för studier vårvintern 2018.

Sättet som Bareq ledde matcher på föll även domarob-servatörerna i vårt distrikt på läppen. Genom att vara opåverkbar, ha bra kondis och följa regelboken togs nästa steg i domarstegen, div. 4 herrar. Under det kommande året väntar en steg-3 utbildning och med en förbättrad regelkunskap ska nästa steg tas.

– Jag ska försöka nå så högt som möjligt. Om jag någon gång får chansen att döma en VM-final kommer jag att lägga av direkt efter matchen, svarar Bareq på frågan om mål som domare.

Det kan tyckas vara högt flygande planer, men säkert ingen omöjlighet för årets domare. När finalen är dömd kommer nog Bareq att sätta sig bakom spaken i segelflygplanet och sväva vidare mot nya mål i livet.

*Smeknamn på Kristinehamn efter en insamlingsbössa till fattiga sjömän som fanns i staden och tömdes på Luciadagen, därav lusseasken som sedan blev lusasken.

Läs hela årsberättelsen (PDF-dokument, 11,0 MB)