När ledarrollen blir för mycket

Utbränd? Något som andra åker på, tänkte Fredrik Sjögren i Hanvikens F04-lag innan han själv drabbades. Efter månader av kamp för att hitta balans i tillvaron är han nu tillbaka på planen.

– Fotbollen är för rolig för att jag ska överväga att sluta. Men man måste våga säga nej ibland och framför allt be om hjälp av andra.

Plötsligt segnade han ned på den målarställningens avsats och kunde knappt röra sig. Låsningen i ryggen slog till som ett ormbett i högt gräs. Ensam och med svåra smärtor låg Fredrik Sjögren hjälplös och visste inte riktigt vad som hänt eller vad han skulle göra. Efter en lång stund lyckades han kravla sig ned och nå sin mobiltelefon.

– Det var läskigt. Jag vet inte hur lång tid det tog för mig att komma ner, men kanske ett par timmar. Och hade jag inte kunnat ringa efter hjälp vet jag inte hur det hade slutat, säger han.

Fredrik Sjögrens historia är egentligen inte unik. Han är en av tusentals ideella ledare som leder ett lag där något av barnen spelar. Han gör det i ur och skur, år efter år, utan betalning och med en insats i tid och engagemang som är svår att värdesätta. Skillnaden är att han valt att "komma ut" och berätta om den stress och press som kan uppstå och slå undan benen för främst den enskilt drabbade, men även för laget och familjen.

– Alla varningsklockor ringde redan innan den där händelsen på jobbet. Jag blev vresig och otrevlig hemma. Jag kunde klicka bort kompisar som ringde. Jag ville inte göra något när familjen kom med förslag. Inte ens fotbollen var rolig. Droppen var när min dotter en kväll sa: "Pappa, märker du inte att du inte ens är här"? Och då kom den fysiska kraschen kort efteråt, säger Fredrik Sjögren.

Det är svårt att peka ut en enskild orsak till att Fredrik Sjögren gick in i väggen. En kombination av faktorer där lagledare och viktiga fotbollsföräldrar försvann bidrog, liksom att klubbledningen ville genomdriva förändringar på flick-/damsidan som inte förankrats hos vare sig Fredrik eller hans F04/05-lag.

– Det blev tyngre och tyngre, mer ansvar och allt fler saker som skulle lösas. Att vår lagledare och kassör, två människor som varit ett enormt stöd för mig och laget genom åren hoppade av var givetvis ett hårt slag.

– Plötsligt stod jag väldigt ensam med en stor grupp tjejer som dessutom är i en ganska känslig ålder. Och att alltid vara tillgänglig för 30-40 spelare samt deras föräldrar, för det är sådan jag är, tar på krafterna. Jag orkade helt enkelt inte längre, säger Fredrik Sjögren.

Förra vintern konstaterade läkarna att Fredrik Sjögren led av en stressfraktur i ryggen. Han sjukskrevs i fem månader. Under resan tillbaka till fotbollsplanen har han dragit en hel del lärdomar. Inte minst att det går att säga nej.

– Man måste göra det. För sin egen, men också alla andras skull. Det är bättre att jag hoppar över några engagemang än att jag är med på allt och går under på kuppen. Men det var tufft i början när jag skulle berätta för tjejerna att jag skulle ta en paus. Ett par tjejer grät och en stormade ut ur omklädningsrummet. Det var riktigt tufft, säger Fredrik Sjögren.

Att hitta en väg tillbaka innebar en rad drastiska beslut. Han klippte i stort sett av alla sociala medier, även spelarchatten, och ägnade i stället tiden åt att fundera. Mycket kretsade kring hur engagemanget skulle se ut efter konvalescensen. För tillbaka, det skulle han.

– Det fanns inget om, bara när. Men jag tänkte mycket på hur min roll skulle bli. En viktig del i mitt tillfrisknande var att de andra ledarna verkligen ställde upp och var noga med att jag skulle få den tid jag behövde.

Vändningen kom i april i år när hans F04-lag som just hade slagits ihop med klubbens F05:or skulle åka på sitt första träningsläger. Fredrik beslutade sig för att följa med utan att ha en egentlig uppgift. Den starka relationen till spelarna och lagets gemenskap gjorde att batteriet fylldes på snabbt.

– Jag fick energi och kände att det var kul. Där och då förstod jag hur mycket laget betyder för mig. Men direkt efteråt fick jag ta det lugnt ett tag. Jag var helt slut av alla intryck och frågor jag fick av spelarna.

Sakta har han arbetat sig tillbaka till fotbollsplanen. Fredrik Sjögren är fortfarande "inte 100 procent", men tror heller inte att han någonsin kommer att bli det igen. Han tar en sak i taget och backar ur när han känner att det blir för mycket. Och när det känns som tyngst kan han scrolla fram ett meddelande från någon av spelarna. På mobilens skärm är den blåtonade rutan full av hjärtan och hyllningar. "Du anar inte hur mycket du betyder…", står det att läsa.

– Även om jag önskar att jag sluppit att gå in i väggen så har det lärt mig något. Och jag ångrar ingenting. Fotbollen är fantastisk, du får vara med på en helt enastående resa där du får vänner för livet. Som ledare har du chansen att få bidra till att forma människor. För mig är tjejerna inte främst spelare, de är personer som jag har förmånen att få följa under några år.

Fredrik Sjögrens tips för ett hållbart ledarskap

• Var tydlig. Stå fast vid det du tror på och som du/ni har beslutat om. Det underlättar.

• Fördela rollerna rätt. Har någon tydliga och sunda ledaregenskaper? Då kanske den personen ska vara huvudtränare.

• Utbilda dig. Det ger dig argument till att kunna motivera dina beslut.

• Lyssna på barnen/spelarna. Det gör det lättare få med sig de övriga.

• Våga säga nej. Det ger dig andningshål. Du måste inte vara på alla träningar.

• Våga ta hjälp. Ju fler ni är runt laget desto mer hållbart system.

• Värdera dig insats. Du gör något bra!

• Våga berätta för gruppen om du har en dålig dag. Det finns stor förståelse även hos unga spelare.

Text och foto: Juan Martinez