Ett par år med värvningsförbud - hur har det gått?

Värvningar är en ständigt het fråga ute bland våra föreningar och det är naturligtvis av visst intresse att vi nu med ett par säsonger i nacken ställer oss frågan. Hur har det gått?

Vid representationsskapet 2010 beslutade Stockholms fotbollförbund som första distrikt i Sverige att införa ett s k föreningscertifikat. Föreningscertifikatet innehåller några enkla förhållningsregler som alla föreningar som vill delta i St:Erikscupen förbinder sig att följa. Den del som blev mest uppmärksammad var "värvningsförbudet" som innebär att våra ungdomsföreningar lovat varandra att inte aktivt värva unga spelare upp till och med 14 år mellan sig. En värvning är när företrädare för en förening tar aktivt förstahandskontakt med spelaren/spelarens vårdnadshavare i annan förening i syfte att få spelaren att byta förening.

Värvningar är en ständigt het fråga ute bland våra föreningar och det är naturligtvis av visst intresse att vi nu med ett par säsonger i nacken ställer oss frågan. Hur har det gått?

Ja, skall vi döma av antalet anmälningar till förbundet har det varit ett lyckosamt förbud. Totalt har fyra anmälningar inkommit till förbundet för handläggning. I min värld en överraskande låg siffra i förhållande till de rykten kring ämnet som ibland sprids omkring oss.

Flera av er som läser detta fnyser kanske åt denna statistik och menar att det finns ett stort mörkertal och att "det vet ju alla vad storklubbarna håller på med". Jag har också fått höra att det inte är någon idé att anmäla eftersom det inte händer något.

Ni som tänker så har kanske rätt men samtidigt fel. Om det finns ett stort mörkertal är det bara ni föreningar som kan tända ljuset. Men en sak är säker: det händer faktiskt något. Vi nonchalerar inte frågan. Om det krävs, och det har det gjort, har vi träffat berörda och också anmodat anmäld förening att iaktta och följa certifikatet.

Någon kanske invänder att "det är väl inte något straff".

Nej, som straff betraktat är det kanske magert men då skall vi komma ihåg att huvudsyftet med värvningsförbudet inte i första hand är att straffa utan att åstadkomma ett förändrat synsätt. Det kan vi bl. a uppnå genom att principen är manifesterad och synliggjord så att alla föreningar med ungdomsverksamhet verkligen funderar över hur vi tillsammans skapar de bästa förutsättningarna för våra unga talanger att utvecklas som fotbollsspelare. Personligen är jag övertygad om att föreningscertifikatet med värvningsförbudet har haft betydelse och att de föreningar som styrelsen kontaktat i samband med en anmälan verkligen har fått en anledning att ta itu med problemet.

En annan sak är naturligtvis också att "värvningar" eller övergångar mellan föreningar inte alltid är så enkla att hantera. Inte sällan iscensätts övergångar av föräldrar som känner ett dramatiskt behov av att hitta den "bästa" miljön för sin talangfulla flicka eller pojke. Det kan inte några föreningscertifikat med värvningsförbud råda på, hur mycket jag än kan önska att vissa av våra ungdomar fick utvecklas i en lugnare takt lokalt i en förening i sin hemmiljö.

Krister Lindgren
vice ordf StFF